Transkriberad uppteckning
Fortsättning från Gr 6744A1 Dialekt/Folkminnes inspelning. Dialekt/Folkminnes inspelning. Inspelningen fortsätter på Bd 195.
Fler sägner från Västmanland
Se alla i Västmanland »
Heds, Västmanland
Inspelning med Alfred Lund
Lund gör som pojke dagsverken vid Karmansbo herrgård för 25 öre om dagen. Om oxkörning. Oxarna kesar för stingen. Stubbar till bränsle i smedjorna. Lund blir dammbordsryckare. Lancashiresmide. Tolkning och stämpling av järnstänger. Lund blir hjälpbrytare och blir koldragare. Smederna väster om Hedströmmen hörde till Västra Skedvi sn, får hästskjuts vid röstning. Kontroverser arbetare - arbetsgivare. Fackförening bildas. Smedernas bostäder. Smederna har grisar och kor. Om klasskillnad. Lång arbetstid, dåligt med ledighet. Om julfirande. Bruksarrendatorerna kallas till höbärgning med s.k. budsedlar. Slåtter, torkning på marken och på dubbelhässjor. Smederna skördar gräs på mossar. Odling av skogsmark. Inget ålderdomshem, gamla bodde ofta två och två i små stugor. Skräddare och skomakare kommer till gårdarna. Näverskor. Hemstickade strumpor, spinning och vävning. Skörd, tröskning och rensning av säd.
1956
Läs sägen →
Heds, Västmanland
Kolaren skulle slå tre slag i tallen
Det var en kolaredräng som låg i skogen och kolade, och det var i Hartzbergsskogen. En kväll kom det ett snyggt fruntimmer in te'n och prata mä'n. Hon sa att hon var nykommen på trakten och skulle till Stripa men inte hitta vägen dit. Hon var lättsam och rar, och han tyckte åt'na att hon kunde stanna kvar hos honom och stöka åt'en och hjälpa'n med milorna. Och hon stanna hos'en i tre år och fick tre barn mä'n, och den minsta ungen var en flicka, och den kalla hon för Snorvipa. Men han hade måst lova henne, att när han hade varit borta och kom, skulle han först slå i en tall som hon pekat ut åt'en, och han skulle slå tre slag i tallen. Men en gång glömde han det där, och när han kom fram till milan fick han se'na som hon var, och hon stod där och kroka ut med näsan, rev ut med klorna och släckte med römpa, som hon doppa i ett vattenämbar. Han vart alldeles förskräckt, för han förstod att det var råhanda han levt ihop med. Men till henne sa han inget utan vände om gick till en gammal lappgubbe och om för honom, hur det var ställt. Och lappgubben sa: "Ta en skrinda med dej och ta henne och barna med dej ut på Råsvaln, men sätt dej själv på hästen och rid, men selpinnarna ska du sätta i så lösa, så du kan få dän dem med hälen. Men du får inte ha nån hårdknut på dej, utan allt ska vara knutet i lyckor. Då du kommer mitt ut på sjön ska du rida ifrån dem, men se dej inte om förrän du kommer fram till Guldsmedshyttan." Nu gick kolarn tillbaks och slog i tallen som han brukte, och hon var nu ett snyggt fruntimmer. Han hade nu skrinda och häst med sej. Han sa åt'na att de skulle åka bort och satte henne och barnan i skrindan, men själv red han på hästen. Då han kom mitt på sjön, kom det sju vita vargar fram på isen. Då hon såg det och förstod vad han tänkte göra, bad hon för sej och barna och sa: "Om du ej har förbarmande med mej och de andra, så ha åtminstone förbarmande med lilla Snorvipa. Och om du gör det du nu tänker, så ska jag kalla på bror min i Hartzberget, syster min i Ringhälla och kusin min i Stripa." Men karln hennes red iväg han. Då börja hon ropa på hjälp, och det började att skjuta från alla tre bergen, och det dundrade som kanoner och slog ner i isen bakom honom, och det var glansis. Men han red fri, för han hade alla knutar knutna i lyckor, men henne och barna åt vargarna upp.
1932
Läs sägen →
Heds, Västmanland
Fästa upp släpet
Då jag tjäna i Arboga socken, hörde jag de tala om att det var marken i Arboga, och det var ett fasligt fint fruntimmer som gick där på marken. Rätt som hon gick där, så föll römpe ner på'na, för det var inget kvinnfolk, utan det var ett bergtroll från Brattberget där, och det berget ligger inte långt från stan. Och römpa släpa ätter'a och folket det skratta åt'na, men hon själv visste inget av. Då var det en dräng där på marken, som tyckte det var synd om'na, och han gick fram te'na och sa: "Fröken ska dra upp släpet", och då tyckte bergtrollet det var så belevat sagt, så drängen fick en bra slant av henne till marknadsgåva. För se trollen de skäms för att de har römpa och vill inte visa'na för folk.
1932
Läs sägen →