Transkriberad uppteckning
Då engång år 1744 en borgare, Skräddaren Holmberg (som ock hade två bröder i samma handtverk), hvilken bodde jemte det s. k. Strand- eller Krut-tornet i fisk-rotan, en morgon från landet inkom med en hö-häck, men så bittida, att Tullnärn ännu ej öppnat bommen för Norder-port; och under det att han väntade der vid lasset —, såg han en Jungfru med en korg på armen och duk öfver densamma komma gåendes vägen fram ned för norder-backar åt porten till. Men, då hon såg att porten ännu var spärrad af bommen, tog hon vägen ner öfver Norder-Grafvar, gick så längst ned åt sjön till Mynttornet, hvilket straxt öppnade sig för henne, då hon tog duken af korgen, hvarvid en eldröd hane flög ur densamma och satte sig på Sanct Maria-kyrka, der då genast den ödeläggande våd-elden bröt ut. Då nu allt stads-folket löpte dit för att släcka, kom också skräddaren Holmberg dit, och igenkände genast bland folket samma Jungfru, som han om morgon på Norder-hackar sett bära den olycksbringande tuppen. Han sade detta för de kringstående, då man genast omkringringade henne och tog henne fast. Men, som man först ville se och frågade henne hvad mer konster, hon kunde göra, svarade hon, att »hon åtminstone kunde en troll-konst till»: hon tog då en knif, fästade den i en stock och mjölkade så ur den samma ett helt fullt »spann» mjölk. Men då det slutligen kom blod, sade hon, »Nu vänder kon snart alla de fyra i vädret!» Och, då man frågade henne, hvars ko hon mjölkat, svarade hon: »Kon tillhör på Ladugården!» hvilket ock befans vara sant. — Derför sitter torn-tuppen såsom ett minne ännu på Sanct Maria kyrka. Sedan affördes hon såsom troll-kona i fängelse uti gamla Strand-eller Krut-tornet, der förut redan sex andra »trullkånor» suto fängslade. De dömdes att hals-huggas på galgbacken; men man vågade ej föra dem dit ut, ty då skulle de säkert, innan de fått lida sitt straff, flyga för fan i våld. Då hittade man på att bränna dem lefvande inne i fängelsetornet: och detta straff hade de eller deras onda skyddsherre ej makt att afvända. Carl Chemnitz, Fiskare och Borgare, boende i fiskrot. [I marg. är tillskrivet]: Troll-packan kom från Bro-väg i sticktröja — — blef tagen, tvungen att gå 3 slag omkring Maria kyrka, som hon påtändt (med eld-hanen ur hennes korg) samt att läsa Fader Vår baklänges, då elden slocknade, och hvarutom hela Wisby brunnit af. Hon blef sedan tvungen att visa hvad flera konster hon kunde, då hon fästade fyra knifvar (såsom spenar) i kyrkväggen och mjölkade — — kon störtade i Ladugårds-hagen. Hon, med elfva andra troll-konor, sattes i »Krut-tornet», hvarifrån i karl bröt sig ut. Troll-packan släckte elden på bålet å Galgbacken; men en kärring rådde folket att köra dem baklänges, då de verkligen blefvo lefvande brända. Härunder brukade man alltid ringa med »Våd-klockan» (på »Vår- d. ä. Våd-klock-backen), som der-efter fick ett så styggt ljud. Madam Lindbom, boende i Fiskar-rotan, just jemte Krut-tornet. [I IV: 443 står]: En »raudr hane» satte sig på Fjäle (i Anga) hustak, då gården brann af. Men det är dömdt att han skall brinna af 3 gånger. Soph. Svensson, Anga.
