Transkriberad uppteckning

En torpare med sin drängpojke låg en natt i kolkojan för att passa på milan. Torparen sof, men gossen var ännu vaken, då en qvinna med en näfverkunt så stor, att gossen hvarken kunde förstå huru den kommit in genom den trånga dörren eller kunde få rum i kojan, steg in och bad honom visa henne vägen till Karlstad. Gossen gick ut och följde henne tills de kommo på vägen, och der var det så ljust som om det varit full dager. Nu kunde han också se att en hel mängd menniskor der vandrade, somlige åt ena, andra åt motsatta hållet, somlige släpande benen efter sig och andra springande. Detta förvånade honom, men då han i folkhvimlet igenkände en nyligen afliden och för sin elakhet berygtad sockenbo, kunde han förstå att det ej var något godt sällskap, han råkat ut för. Han bad dem derföre draga för hin i våld och lemna honom i fred, och som detta var en nog häftig tillsägelse, blef det ett förfärligt dånande och brakande i skogen, och bullret af hastigt framrullande vagnar hördes på vägen, men som allt nu var åter insvept i mörker såg han ingenting. Förfärad vände han om och fann nu milan i brand, men lyckades dock att snart släcka elden. Gossen är nu en fullvuxen karl och har sjelf förtalt denna händelse.