KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Vamlingbo, Gotland

Markus i Hambre

Transkriberad uppteckning

Under en ovanlig stor och svår vinter, då hafvet låg fruset ovanligt vidsträckt och länge, kom en man, som het' Marcus med sin hustru och en ko på isen från Danzig i land vid Nårrgårda i Hambre, der han slutligen blef klockare. — Han eller hans efterkommande sägas hafva bodt på Nårrgårda, der namnet Markus då kom in och ännu finnes. J. Lundgren, Wamlingbo.

Socken Vamlingbo
Landskap Gotland
Härad Gotlands län s. hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Markus i Hambre

Fler sägner från Gotland

Se alla i Gotland »
Vamlingbo, Gotland

Spindeln, Flugan och Qvästre.1

Noak hade glömt taga »Qvästre» (Kvallstre' = en liten röd spindel) med sig i arken. Då frågade han de andra djuren om något ville löpa och skaffa dit det lilla kräket, så skulle tillrättaskaffaren få spisa vid Noaks bord. — Då erbjöd sig straxt »mändägen» (spindeln med de höga benen) att skaffa dit sin lilla glömda slägtinge. Nå, han »bainäde» sig af, och kom till Noak med »qvallstre'»; men han var alltför f örsynsam att genast skynda sig till Noak med fyndet. Flugan märkte det; var nog skamlös att rycka »qvästre» från stor-spindeln och framlemna honom till Noak. Och flugan fick derföre sitta vid Noaks bord; och sedan är hon ock menniskans ständiga och påhängsna följeslagerska. Men spindeln blef från denna stund så uppretad på flugan, att han svor att ständigt spinna nät för henne i alla buskar. J. Lundgren, Waml. Der en spindel går fram spinner han nytt, säga små barn.

Uppteckning Läs sägen →
Vamlingbo, Gotland

Augstainar i Wamlingbo fiskade

Då engång Augstainar i Wamlingbo var ute på sjön och »tåskade» (drog krok efter torsk), hade han ingen lycka med fisket, och ingen torsk ville nappa på kroken. — Bäst det var, kom ett litet vackert flickebarn jemte honom upp ur vattnet, och han tog mod till sig och frågade barnet huru det kom sig att han just i dag icke fick någon fisk. Barnet svarade: »Mor har gått bort och stängt till ledet!» — Då bad bonden barnet att ta ut en »balk» (led-ballke), så skulle hon få en bit smörbröd (smör-gås). Flickan lofvade det; och genast nappade den ene torsken efter den andra på kroken — och Bonden fick grufligt med fisk. Men snart blef det ännu mer; och slutligen hoppade tjog-tals torskar in i båten, hvilken snart vardt så lastad att han skulle sjunka. Då blef Bonden het om öronen, rodde åt landet det mesta han orkade och hann dit med knapp nöd. — Nu såg Augstainar att han varit ute för »Harfräui» (Hafs-frun) och hennes dotter. J. Lundgren, Wamlingbo.

Uppteckning Läs sägen →
Vamlingbo, Gotland

»Klå-kammars-bausen»

Så kallas ett stort Stenrör vid Nore i Wamlingbo. — Om detta är den sägen, att en kärring vid Bonsarfve gjort något mycket galet, hvarf öre hon skulle hårdt straffas; och att hon då i förskräckelsen gått och dränkt sig vid Kle-hammar'n och stranden vid Nore. — Om en tid slogos den dödas aflefvor i land, och barnen sparkade på den förtorkade skallen, som vid minsta stöt af foten trillade åt Nore i full fart; men när skallen kommit dit, vände den alltid om och trall tillbaka ned till stranden. — »Baus» betyder något rundt, trillande. J. Lundgren, Wamlingbo.

Uppteckning Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR