Transkriberad uppteckning

Då engång Augstainar i Wamlingbo var ute på sjön och »tåskade» (drog krok efter torsk), hade han ingen lycka med fisket, och ingen torsk ville nappa på kroken. — Bäst det var, kom ett litet vackert flickebarn jemte honom upp ur vattnet, och han tog mod till sig och frågade barnet huru det kom sig att han just i dag icke fick någon fisk. Barnet svarade: »Mor har gått bort och stängt till ledet!» — Då bad bonden barnet att ta ut en »balk» (led-ballke), så skulle hon få en bit smörbröd (smör-gås). Flickan lofvade det; och genast nappade den ene torsken efter den andra på kroken — och Bonden fick grufligt med fisk. Men snart blef det ännu mer; och slutligen hoppade tjog-tals torskar in i båten, hvilken snart vardt så lastad att han skulle sjunka. Då blef Bonden het om öronen, rodde åt landet det mesta han orkade och hann dit med knapp nöd. — Nu såg Augstainar att han varit ute för »Harfräui» (Hafs-frun) och hennes dotter. J. Lundgren, Wamlingbo.