Transkriberad uppteckning

Det var en gång en fattig Gumma, som hade en Son, som hon en dag måste skicka från sig ut i verlden att söka sig tjenst: hon gaf honom många förmaningar att vara lydig, beskedlig och framför allt gudfruktig, akta sig för allt ondt och tjufveri isynnerhet; och dermed så gick pojken ut i verlden. — Snart mötte han på vägen en Herre, som frågade honom hvart han skulle gå. »Jag söker mig tjenst», svarade pojken. »Det kan du få hos mig», sad' Herren. Och straxt voro de öfverens. »Men», frågade pojken, »hvad är Herrn och hvad får jag lära hos Herrn?» Han svarade: »Jag är Mäster-tjuf, du!» »Bevara mig», sad' pojken, »det var just tjufveri min Mor bad jag skulle akta mig för.» »Åh», sad Mäster-tjufven, »det skall inte ha' någon nöd, handtverket är godt; och, sedan du varit hos mig i läran sju år, så kan du se [dan] slå dig ut i verlden som en karl!» Och dermed så tjente pojken hos Mäster-Tjufven i sju år, blef utlärd och qvitterade så sin Mästare. Pojken gick nu hem åt, och gick in till Modren, som ej kände igen honom, för han var nu så stor och finklädd, och begärde nattqvarter. Efter många böner ville hon då ta' emot en så förnäm Herre. »Nå», sad' pojken till Gumman, »hade I icke en son, som lemnade Eder för sju år sedan?» »Jo, hade jag så», svarade hon, »men Gud vet hvar han nu fins.» »Jag är just Er Son, Mor», sade pojken: och det blef en stor glädje. »Men», frågade då Modren, »hvad är du nu för slag?» »Jag är Mästar-tjuf, Mor», svarade pojken. »Gud bevare mig, hvad säger du!» sad' Gumman. »Handtverket, Mor», sade Sonen, »är godt, och det har ingen nöd!» Emellertid spriddes det ut att Gummans son var en Mästartjuf; och en Adelsman i granskapet ville försöka om han var en riktig Mästertjuf, och sade till honom: »Kan du stjäla bort min stora Blodhund ur gården, så skall du få 3o Riksdaler af mig, och du är mästare i din konst.» »Det tyckes var[a] omöjligt», sade Mäster-Tjufven, »men jag vill dock bjuda till att göra det, Herr Adelsman!» Om natten tog Mäster-Tjufven en stor säck, der i lade han ett varmt bröd, så gick han och gräf de ett hål under gårds-porten: Blodhunden rusade då dit; men då han vädrade brödlukten, blef han spakare, och började smaka på brödet och åt sig slutligen in i säcken, då Mäster-Tjufven genast knöt till säcke-banden, och bar Blodhunden om morgonen opp till Adelsmannen, då Mäster-Tjufven fick sig sina 3o Riksdaler. — Men Adelsmannen ville ännu pröfva honom engång: »Kan du i natt stjäla bort mina tre hästar ur stallet, fast än jag sätter en karl med skarpladdadt gevär på livar häst till vakt, så skall du [få] 6o Riksdaler.» »Jag skall likvist försöka», svarade Mäster-Tjufven. Om qvällen köpte Mäster-Tjufven sig Bränvin, Rom och Vin, deri han blandade sömndroppar, och gick så sent om natten och beskärmade sig jemmerligen öfver de[t] elaka vädret utan för stalls-dörren. I början ville de ej släppa in någon; men slutligen kom han dock in och fick ligga i ett bås. När han legat der en stund och »huat» öfver kölden, drog han korken ur en flaska så att det small och låddes så ta' sig en tår — om en stund gjorde han om det igen. Men då han gjorde det tredje gången, började vakt-drängarne fråga honom om han ej unnade dem en sup som skaffat honom tak öfver hufvudet. Han bjöd då en sup; och snart var hela flaskan utdrucken. Man fick kurage, och så strök rhomflaskan snart efter, och slutligen vinbuteljen med. Men snart värkade nu sömndropparna på vaktdrängarne, och om en stund sofvo de som stockar. Då steg Mäster-Tjufven fram, lyftade vaktdrängarne uppå båsbräderna, satte gevären i deras händer, tog så hästarne ur stallen och visade dem om morgonen för Adelsmannen, och fick återigen sin belöning, 60 Riksdaler. — Men Adelsmannen var ännu ej nöjd, engång ville han åtminstone fresta Mäster-Tjufven: »Kan du få klockaren och Presten i mitt gåshus i natt, så får du 90 riksdaler af mig!» »Jag skall försöka», svarade Mäster-Tjufven; och red så om qvällen opp till Kyrkan, och stal sig in der med en säck just som klockaren stod och ringde aftonringning, stälde sig för altaret och mässade: »De-he-e-en so-o-o-o-om, kry-hy-hy-yper in i-i-i de-henna sä-äck, han bli-ir Gu-uds barn!» När klockaren hörde dessa himmelska löften från gudsmannen framför altaret, sprang han in till Presten; och så begge ut till höra på denna engla-sång. Snart kröpo de begge betagne in i säcken, då MästerTjufven band till och släpade af med säcken fastbunden vid hästens svans öfver stock och sten. De blefvo nu bra mörbultade, och Presten suckade; men klockaren sade: »Tyst, tyst kära Far, vägen till himlen är alltid ojemn och törnig.» Snart hann Mäster-Tjufven med dem till Adelsmannens gård, och vräkte så in dem i Gåshuset, hvarvid gässen började kackla. Klockaren sade då tröstande Presten: »Nu höra vi Englarnas sånger emot oss!» Om morgonen visade Mäster-Tjufven dem för Adelsmannen och fick sig så sina 90 Riksdaler. — Slutligen sade Adelsmannen till Mäster-Tjufven: »Kan du i natt stjäla bort allt mitt silfver och guld, som jag lägger här på bordet, och dertill guldringen på fingret af min hustru, som ligger jemte mig i sängen, så skall du få 100 Riksdaler af mig!» »Till och med det vill jag försöka göra», svarade Mäster-Tjufven. Och om natten tog han ner ur galgen en hängd syndare och stälde liket utanför Adelsmannens fönster. När Adelsmannen såg det, trodde han att det var Mäster-Tjufven, lade an med sitt gevär och sköt liket att det föll omkull. Adelsmannen var nu glad att han blifvit af med Mäster-Tjufven; men om en stund betänkte han, att han dock kunde få stå ansvar derföre, hvarför han gick ut och gräfde ned liket i jorden. Mellertid så sprang Mäster-Tjufven in i Adelsmannens sängkammare, förstälde målet mästerligen, och sade till Adelsfrun: »Så blefvo vi Gudskelof af med den satans Mäster-Tjufven; nu kan jag gerna ta' din guld-ring, min vän! och det andra som ligger här på bordet och åter bära in det till dess vanliga förvarings-ställe i salen!» »Kan du icke göra så då, min vän!» sade Adels-fruen till Mäster-Tjufven. Och dermed så sprang han af med båd silfvret och guldet ifrån Adelsmannen; och när denne kom tillbaka till sin Fru i sängkammaren, och ville lägga sitt silfver och guld tillbaka på sitt ställe [så var allt borta]. Morgonen derpå instälde sig Mäster-tjufven hos den skamflata Adelsmannen, och fick sig ytterligare sina mo Riksdaler. — Slut. Ol. P-son Skoger (i Vall).