Transkriberad uppteckning

Mara var luden som en apa. Morfar hade sett henne. Hon kom in genom dörren, men han kasta sig på sidan i sängen, och då fick han vara i fred för henne. Hon var värst mot hästarna. När hästen stod svett på morron, så hade "mara re" hästen. De gamle hade för sig, att om man stack ett psalmboksblad eller en almanacka i taket över hästen, så skulle hon inte ha makt att rida honom. Det var i alla fall "nô ont", som kom över hästen.