Transkriberad uppteckning

Det skulle bli skattamöte och bonden skulle gå dit, men hans hustru ville inte, att han skulle gå, för han brukade alltid supa sej full. Hon sa åt däka, att hon skulle gå i faderns ställe. Då sa fadern till däkan: "Må den laje ta dej!" Och en far har rättighet att lova bort sina barn, och när den laje hade fått henne, fick han göra med henne, vad han Ville. Han kom och kittlade ihjäl henne på vägen. Mot värskifte och då det var mörka nätter kunde man höra henne sedan. Först skrattade hon, och sedan jämrade hon sig och skrek, och till slut dog hon. Det började i Hagen, där de hade danseplan förr, och slutade vid vintervägen i Hoffors. Nu är det slut, för sådant hörs bara så länge tiden skulle varat för sådana, som hade kommit bort i förtid.