Transkriberad uppteckning

En gubbe var till skogen på tjäderspel. Rätt som han stod där, så tyckte han att det skramlade till på ett berg, som om en älg skulle ha rusat upp. Men så fick han se ett väldigt fint fruntimmer, som gick och band med silverspetor. Det klingade så vackert i spetorna och så blänkte de i solen. Hon kom och talade till honom, men han svarade inte. För att han skulle bli av med skogsråa, så gick han över rinnande vatten. Hon skulle inte kunna gå över sådant vatten. När han kommit över bäcken, så spelade det tjädrar överallt. Det satt en tjäder i varenda topp. Han sköt det ena skottet efter det andra, men det var bara fjädern; som föll ned, tjädern fick han aldrig se. Skogsråa spelade kl honom, fast hon inte kunde ta sig över bäcken.