Transkriberad uppteckning

Det var en gång man skulle frakta en död i en likkista från en skogsby ned till Erikslund. Man höll ej på att komma någon vart. Det var så tungt, att hästen ej kunde draga kistan längre sträcka än 5-6 meter i taget (="så långt som hästen och kistan var sammanlagt"). Sedan måste man vila, ideligen alltså! Man kom så småningom fram till en enstaka gård på skogen, där man fick låna en häst. Nu hade man alltså två dragare. Men det gick ej ett dugg bättre. Sedan man efter många mödor kommit fram till ytterligare en enstaka gård, där det bodde en klok gubbe, "vände sig bladet". Gubben (namnet ej bekant!) spände för sin gamla hästkrake i. st.f. de båda andra hästarna, (som helt naturligt vid det här laget voro helt uttröttade). Sedan tog han ett visst blad ur psalmboken och lade detta innanför selen på hästen. Därpå strök gubben med handen över likkistan och sade: "Sätt dig på nu, Satan, skall du få åka!" Efter denna ceremoni var ingen svårighet att kunna köra med kistan.