Transkriberad uppteckning

Näcken kunde ta vilken skepnad han ville. En gång kom han upp ur vattnet och var lik en fölunge. Det var ute på en gräsmad, och där höll just några pojkar på och lekte. Fölungen ställde sig alldeles still. Då pojkarna fick se honom, sprang de bort och kröp upp på ryggen på honom. En mindre pojk kom springande efter de andra och ropade: "Necke mej med, necke mej med!" Nu var det så att man aldrig fick nämna Näckens namn, det tålde han inte. Med detsamma pilten ropade: "Necke mej med", gjorde fölungen ett skutt och kastade av allihop och försvann i vattnet.