Transkriberad uppteckning

Vi hade en ko som kom hem från skogen å såg så konstig ut. Mor trodde att hon hade varit ut för trolldom. Hon tog in kon i ladugården. Se’n fick syster min pess i vänstra skon å ge kon. När hon hade stått inne litet, så vart hon bra. Om inte kon ville ta sig med kalv, så skulle en ta ett par gamla byxor och kasta över kon. När hon hade stått med dem ett tag, så blev hon tidig. När en släppt ut korna första gången om våren, så lag en iordning ”schlek” och gav dem . Då tog en å hade det i skällan, och så fick de äta ur den. Kniv eller vad som helst vast som det var stål i tog en och lade vid dörren så att kreaturen gick över det. En ville inte att di skull bli fördärvade i skogen. En del brukade att ”kvâr” kreaturen så att de inte skulle ta sig så långt som hälst. Det kunde göras med alla slags djur. Om en passa på att slå en järnsprint i fotspåret efter djuret, när det kom ut ur stallet och på backen, så hade en det fast. Om en slog ned sprinten djupt så gick inte djuret långt utan det blev gående i närheten av gården. Mor hade en påse som hon lade på botten i det kärl som kon drack ur första gången efter det hon kalvat. Vad det var i den påsen fick jag aldrig veta.