Transkriberad uppteckning

Det fanns elakt folk som inte unnade att en skulle få något gott åt kreaturen. Det förekom här på Finnskogen, att sådana där elaka käringar gick till en granngård om midsommarnatten å tog kraften ur gräset. De hade ett lakan å drog, där gräset var som bäst å tog daggen ur det. Se’n var det ingen kraft kvar i det. När de kom hem med daggen, så fick kreaturen dricka ur den. De sista stråna av havre som en skar för året tog en särskilt och gjorde en ”löcknek” av. Den knöts ihop lock efter lock så att topparna kom att hänga efter en sida. En lock för var ko. Om julkvällen löstes hon upp, å då fick korna var sin lott av den. Kärven kallades för ”löcknek”. På logen och i ladan fanns det ”tômt.” Det skulle inte gå an att tröska om kvällarna för att en hade ”tômt”. De pack på logen om natten, om de inte fick fred på kvällen. Om en var snäll mot dem så blev det drygt det en hade i ladan. Mins talas om att di vak ut en tömt på ett ställ. Han kom med tre små ax å bar på ryggen. När han kom in på logen så kasta han ned dem på golvet å pust. Bonden, som stod på lur sa: Dä skull du int pust för. Men då sa tomten att han fick se på annat, när han hade burit bort så mycket som han hade burit dit. Se’n förslog ingenting i ladan. Det fanns inte något annat att tröska med än slaga. Å när en skull trösk, så lade en upp två rader med axen mot varandra ungefär mitt på logen. Först tröskades kärvarna över en gång. Sedan löstes de upp och breddes ut litet och så tröskade man på dem igen. Sedan vändes det med slagan och tröskades igen. Var det råväder och segt att få ur så fick det vändas och tröskas flera gånger. En eller två tröskare tröskade i lag. Lättast gick det om en var två i lag som kunde hålla takten väl. Tyngre gick det om den ene var ovan, så att han trösk i otakt. Brukade att börja tröska sedan kölden kommit. Säden gick ur bättre, om det var några grader kallt. Det blev mest på förvintern. Det var bästa tiden då. Helst ville en ha färdigtröskat till julen. Efter julen blev det annat att göra. Började trösk tidigt på morgonen i ”ot”. Kl. 1 var somliga på logen. När klockan var tre så var det arbete på alla logar. När en hade tröskat till dagningen så hade en annat att göra. Det gick inte att tröska i mörker utan det var att ställa så att en hade törvedsstickor i ordning, som tändes på och lyste över logen.