Transkriberad uppteckning

Efter det gamla, som en skulle rätta sig efter, så fick en inte äta mjölk å smör på långfredagen. Bakade en särskild sorts bröd, som en skulle ha om långfredagsmorgonen. Det var en ”avlång” kaka; såg ut som en tunn limpa. Se det skulle vara osyrat bröd den morgonen. En kokade sill å åt till den kakan. På skärtorsdagen fick en inte bruka yxa. Far min talade om att när han kom ut om påskkvällen, så var det så mycket påskkäringar så det var som en stor kråkskock i luften. Han tyckte att de flög av taket på stugan, så for de mot söder. Det var en här i Dalby som slog vad med en annan att han skulle våga gå till klockhuset i kyrkan om påsknatten. Han gick, men när han kom dit, så var det fullt med käringar där. Så var det två käringar som han kändes vid. De vart så onda på honom. De tog honom en i vardera armen å ledde ut honom, för han hade intet i klockhuset att göra. Men först så tog de honom å höll honom utanför luckan i kyrktornet, å sade att om du nu inte lovar att hålla tyst om oss, så häver vi ut dig här. Han lovade det. Å då lovade de att han skulle få ett par långa, vita ullstrumpor av dem var. Men han fick inga strumpor. Men då var det ett bröllop på ett ställe. Å han var där, å han kände igen att de bägge käringarna var där. Fram på morgonen så sade han till de andra gästerna. Om ni nu följer med mig ut så skall ni få roligt. De kom med. Då gick han å stannade vid en rönn som stod på gården å sade: ”Jag skall tala om något för dig rönn. Det var två käringar i klockhuset om påsknatten. De lovade mig ett par strumpor för att jag skulle tiga. Jag har aldrig fått dem. De är med här de käringarna. Jag talar om det för dig”. Då stod käringarna å hånade å skrattade åt honom. Det är värkligt sanning detta. Om påskmorgonen skulle en gå upp på ett högt berg så skulle en få se solen dansa. Namn på dagarna i dymmelveckan: Släpmåndan, fläskeskiten, askorsdan , kråktorsdan, långlâten, påskåsna.