Transkriberad uppteckning

Det fanns trollkäringar på finnskogen som kunde ta barnplågorna från sig å sätta på vad som helst. Själva hade de inte några plågor. Hônt det gick till, vet jag inte. Mor hade stål i badvattnet. Det var för att inte något ont skulle komma åt barnet. Vattnet fick inte tagas in på kvällen. Det var ont i det. Hon band en silverslant i ett band å hängde på bröstet på barnet. Den hang där tills det var flera månader gammalt. Det skulle vara till skydd mot det onda som trådde efter barnet. När de skulle till att frakta ungen till ”krestning” så tog de eld kring det tre gånger, innan de for med det. När en tog den lösa tanden på barnet, så band en en tråd om tanden å ryckte ut den. Då sade en: ”Nu får du en guldtand i stället för en bentand”. Den ene av mina barn fick ”pôppe” över tre fastor. Det var ingen ordning på det. Söndagsbarn är lyckobarn. De få gott för att läsa å följa med. Det var ett kvinnfolk å en karl som for till dopet med barnet. Det var faddrer”. Förfäderna uppkallades. När det gått sex veckor efter en hade fött en jänta, så skulle en ”gå i körk” å sju veckor efter en pojk. En skulle just inte få gå någon vägen å ta någon i hand förrän en hade fått ta prästen i hand. Vaggvisor. Ro, ro till fiskesjö, många fiskar får vi där, laxen den store, braxen den gode, hugg’en i nacken steck’en i säcken å gömm’en till jul å till påskekväl. Ro, ro barna små, tjäna mej e kaka. Om jag inte kakan får, skall jag låta vaggan stå å låta barnen få gråta.