Transkriberad uppteckning

”Skôt”. Det fanns de som kunde laga till ”skôt”. Fylper-Ola kunde laga till ”skôt”. Det blev runt som en liten kula. Han tog en tråd som man mätt alla lederna på å lik med. Så tog han av den dödes naglar, hår å kläder, så gjorde han kulan av det. Om en häst blev halt, så kunde det bero på att en annan hade skämt hästen. Jag vet hur detta gick till. Om en lyfte upp hoven på hästen å tog tre söm å stack med dem runt kråkan [?] – inte så mycket att hästen fick smärtor – å tog de sömmen å grävde ned i jorden, så att de fick ligga i mörker, så blev hästen halt. Å han slutade inte att halta förrän en grävde upp sömmen å tog dem i dagen. ”Fång el. rev” las mor min för. Hon las i kaffe eller brännvin. Men bönen mins jag inte. Brännvinet eller kaffet skulle djuret ha i sig. Om djuret fick vasst i sig, så lästes det bort. Somliga var go till at läsa så att det vassa gick ut i sidan på djuret. Man läste i salt eller mjöl å gav djuret det. Kräka får ”blogbrest”, om de anstränges för mycket . De som kunde trolla så tog de kraft från andras djur å la på sina. När djuret fick ”blogbrest”, så gick kraften från dem. Jag hade en ko som skar sig svårt i bakbenet. Det blev ”vârk”. Jag kokade gröt av tjära å mjöl å så lade jag det varmt som det var i en trasa å tull kring. Kon blev bra.