Transkriberad uppteckning

I min uppväxt så hade di inte än gamla käringar att ta till när ett fruntimmer skull få onge. Di vesst int ane än det som var från gamla världen. Det var ett kvinnfolk i Medskogen som skulle få en onge. Hon låg och jämrade sig å inte orkade föda. Till slut sa käringen att gôbben hennes skulle gå till stallet efter selen. Se’n fick barnsängskvinnan krypa genom selen undan för undan till dess att hon födde ungen. Mor hade varit med om att inte elden fick släckas i spisen medan ongen var okristnad. Det skulle inte gå an att det blev svart i spisen, för då kunde ett troll eller bergfolk gå in å ta ungen och byt till dem en annan. Vi var rädd för att det skulle bli ”bortbyting.” En bortbyting gick det inte att lära såsom en människa. Han blev grät och sint. Han växte inte som en människa utan blev tjock och klumpig. I det första badvattnet lades en sax, kniv eller ring. Bara det var stål eller silver, så var det skydd mot ont. Småbarnskläder togs in innan solen gick ned på kvällen. Annars blev de fulla av sjukdom. Om en onge skrek å inte höll sig som andra ungar, så togs bössan av väggen å så tog modern ungen med sig ut, och fadern sköt över dem.