Transkriberad uppteckning

Jag mins inte att jag hade sett ”lusibrur” förr än jag var 26 år. Men efter vad mor tala om, så hade den seden funnits förut. ”Di had fir den långt förut.” Tidigt på morgonen kom det en utklädd ”lussibrur.” Hon kom vitklädd och hade ljus i håret. Hon hade en krona på huvudet, så var det fyra upphöjningar på den kronan, och ett ljus i varje upphöjning. Hon hade vitklädda flickor med sig som passade upp. När de kom utanför dörren så sjöng de ”lussivisan.” Så var det en annan visa: ”Lussi lelle, Lussi lelle, älva nätter före jul.” Så mins jag inte mer på den. ”Lussibrura” gick från den ene stugan till den andra. Över allt bjöd hon på kaffe och ”lussikatter”, vetbröd och bullar. Hon var ute såpass tidigt att hon kunde överraska folk på sängen. Alla var uppe bra tidigt på morgonen. Flera frukostar skulle en äta. Det var att äta och dricka och vara på logen och tröska eller i vedskjulet och hugga ved.