Transkriberad uppteckning

Lussebrur såg jag bara en gång, när jag var småpojk. Jag mins att hon hade en krans på håret. Den var av grankvistar. Så var det tre eller fyra ljus i den. Anars var hon vitklädd. Hon kom å bjöd på ”lussikaffe”. En skulle upp så tidigt att en skulle hinna med å äta sju frukostar. Det var jag inte med om. Det var inte för fattigt folk. Men om en skulle fira lussotta riktigt, så skulle en ha på det viset. Kött, fläsk å korv fick en, för det hade mor kokat på kvällen, så att det skulle vara färdigt. Så skulle en ut på logen å tröska. Det var mest när bättre folk som de firade lusse riktigt. Å det var där som de ställde till med å hade roligt med att ha lussebrur. Denne som de firade skulle vara ett fruntimmer som blev bränd. Det var hon som skulle låtsas komma den morgonen. Jag mins inte att kreaturen fick något särskilt. Det var på julen de fick. Det var inte sagt att en slaktade grisen precis på lusiadagen, men han blev slaktad i lusseveckan. Fågelneken sattes upp på julafton.