Drottning Kristina föddes på [[plats:Stockholms slott]] som dotter till [[person:Gustav II Adolf]] och [[person:Maria Eleonora av Brandenburg]]. Hon tillhörde [[ätt:Vasaätten]] och besteg den svenska tronen efter sin faders död vid [[plats:Lützen]], först under förmyndarstyrelse ledd av [[person:Axel Oxenstierna]]. Under sin regeringstid i Sverige blev Kristina känd som en stor mecenat för konst, vetenskap och filosofi. Hon samlade lärda män vid sitt hov i Stockholm, däribland den franske filosofen [[person:René Descartes]], som inbjöds till den svenska huvudstaden för att undervisa drottningen. Kristina vägrade konsekvent att gifta sig, vilket skapade dynastiska bekymmer för riket. Istället förberedde hon sin tronövergång och utnämnde sin kusin [[person:Karl X Gustav]] till efterträdare på den svenska tronen. År 1654 avsade sig Kristina den svenska kronan i en ceremoni på [[plats:Uppsala slott]]. Kort därefter lämnade hon Sverige inkognito, konverterade till den katolska kyrkan i Innsbruck och bosatte sig slutligen i Rom. I Rom etablerade Kristina ett glansfullt hov och blev en central gestalt i stadens kulturella och religiösa liv. Hon grundade en tidig föregångare till [[institution:Accademia dell'Arcadia]] och stödjeoperan samt musiken i staden. Kristina avled i Rom år 1689 och begravdes efter påvlig försorg i [[plats:Peterskyrkan]], vilket gjorde henne till en av få kvinnor som fått denna sista vila. Hennes liv och omvandling har sedan dess fängslat historiker, dramatiker och konstnärer runt om i världen.

Drottning Kristina föddes på [[plats:Stockholms slott]] som dotter till [[person:Gustav II Adolf]] och [[person:Maria Eleonora av Brandenburg]]. Hon tillhörde [[ätt:Vasaätten]] och besteg den svenska tronen efter sin faders död vid [[plats:Lützen]], först under förmyndarstyrelse ledd av [[person:Axel Oxenstierna]]. Under sin regeringstid i Sverige blev Kristina känd som en stor mecenat för konst, vetenskap och filosofi. Hon samlade lärda män vid sitt hov i Stockholm, däribland den franske filosofen [[person:René Descartes]], som inbjöds till den svenska huvudstaden för att undervisa drottningen. Kristina vägrade konsekvent att gifta sig, vilket skapade dynastiska bekymmer för riket. Istället förberedde hon sin tronövergång och utnämnde sin kusin [[person:Karl X Gustav]] till efterträdare på den svenska tronen. År 1654 avsade sig Kristina den svenska kronan i en ceremoni på [[plats:Uppsala slott]]. Kort därefter lämnade hon Sverige inkognito, konverterade till den katolska kyrkan i Innsbruck och bosatte sig slutligen i Rom. I Rom etablerade Kristina ett glansfullt hov och blev en central gestalt i stadens kulturella och religiösa liv. Hon grundade en tidig föregångare till [[institution:Accademia dell'Arcadia]] och stödjeoperan samt musiken i staden. Kristina avled i Rom år 1689 och begravdes efter påvlig försorg i [[plats:Peterskyrkan]], vilket gjorde henne till en av få kvinnor som fått denna sista vila. Hennes liv och omvandling har sedan dess fängslat historiker, dramatiker och konstnärer runt om i världen.