Sigismund föddes år 1566 på [[plats:Gripsholms slott]] som son till den svenske kungen [[person:Johan III]] och drottning [[person:Katarina Jagellonica]]. Genom sin mor tillhörde han den mäktiga polska [[ätt:Jagellonska ätten]], vilket lade grunden för hans anspråk på den polska kronan. År 1587 valdes han till kung av Polen, där han kom att leda en intensiv motreformation. Efter sin faders död år 1592 reste Sigismund till Sverige för att även krönas till svensk kung, vilket skedde i [[plats:Uppsala]] år 1594. Hans katolska tro och starka band till Polen väckte dock djup oro hos den svenske protestantiska adeln och prästerskapet. Den svenske riksföreståndaren, farbrodern [[person:Karl IX]], ledde motståndet mot Sigismunds styre. Konflikten mellan Sigismund och hans farbror ledde till ett öppet inbördeskrig i Sverige. Sigismund besegrades av [[person:Karl IX]] i slaget vid [[plats:Stångebro]] år 1598. Detta nederlag ledde till att den svenska riksdagen formellt avsatte honom som svensk kung år 1599. Efter avsättningen återvände Sigismund permanent till Polen, men han fortsatte att göra anspråk på den svenska kronan under resten av sitt liv. Detta spädde på de långvariga krigen mellan Sverige och Polen. I Polen regerade han fram till sin död år 1632 och efterträddes av sin son [[person:Vladislav IV Vasa]].