Sokrates föddes omkring 469 f.Kr. i Aten och levde under stadens klassiska blomstringstid efter persiska krigen. Han verkade som filosof men skilde sig från de samtida sofiisterna genom att inte ta betalt för sin undervisning och genom att hävda att han inte visste något med säkerhet. Hans liv präglades av offentliga samtal på Atens gator och torg där han granskade medborgarnas föreställningar om dygd, rättvisa och kunskap. Den metod han använde kallas ofta den sokratiska metoden eller maieutik, vilket innebär att genom systematiska frågor leda samtalspartnern till insikt. År 399 f.Kr. dömdes Sokrates till döden vid en atensk domstol anklagad för att inte tro på stadens gudar och för att fördärva ungdomen. Han vägrade att fly och tömmer bägaren med gift hemlock, vilket beseglade hans öde som martyr för det fria tänkandet.