Edvard Hald föddes i Stockholm år 1883 och kom att bli en av portalfigurerna för svenskt konstglas och svensk formgivning under 1900-talet. Innan han fann sin kallelse inom glaset studerade han arkitektur i Dresden och måleri för Henri Matisse i Paris, vilket gav honom en gedigen konstnärlig grund. År 1917 knöts han till Orrefors glasbruk tillsammans med Simon Gate, vilket blev starten på en revolution inom den svenska glaskonsten. Tillsammans med Simon Gate utvecklade han det svenska formunder som fick stor internationell uppmärksamhet, bland annat vid världsutställningen i Paris 1925. Hald var en av dem som introducerade graal-tekniken och utvecklade slipade motiv på glaset, där han ofta förenade klassiska ornament med tidstypisk elegans och vardagsnära motiv. Han verkade som konstnärlig ledare för Orrefors mellan 1917 och 1944, och därefter som VD till 1952. Utöver glasen arbetade han även framgångsrikt med keramik för S:t Eriks lervarufabrik samt med mönsterformgivning och bokomslag. Hans konstnärliga gärning präglades av en lekfull nyfikenhet kombinerad med en stram, funktionsinriktad formmedvetenhet som kännetecknade det tidiga 1900-talets svenska formgivning. Edvard Hald avled år 1987, drygt ett sekel gammal, efter att ha bevittnat hur hans egna verk blivit klassiker inom svensk formhistoria.