Erik Brate föddes den 13 juni 1857 i Jönköping och kom att ägna sitt liv åt den nordiska filologin och runologismen. Efter studier vid Uppsala universitet disputerade han i nordiska språk och verkade sedan under många år som lektor i Stockholm. Hans vetenskapliga gärning präglades av ett nitiskt fältarbete där han landet runt upptecknade, tolkade och dokumenterade runinskrifter. Brate var en av förgrundsgestalterna bakom det storverket som utgjorde grunden för den moderna runologiska forskningen i Sverige. Hans arbete med att systematisera och publicera inskrifterna lade en fast grund för vår nuvarande kännedom om vikingatidens och tidiga medeltidens språkutveckling och historia. Vid sidan av runorna utförde han även betydande insatser inom folkminnesforskning och översatte den äldre Eddan till svenska. Erik Brate avled år 1924 i Stockholm, efter att ha lämnat efter sig ett omistligt vetenskapligt arv som ännu i dag utgör en central referenspunkt för runologer.