Snorre Sturlasson föddes omkring år 1179 på gården Hvammur på Island som son till hövdingen Sturla Thordarson. Som ung fostrades han hos den inflytelserika Oddaverjar-klänningen i Oddi, vilket gav honom en ovanligt gedigen utbildning i historia, juridik och latinsk litteratur. Under sitt vuxna liv etablerade Snorre sig som en av Islands mäktigaste stormän och hövdingar. Han valdes till lagman på Alltinget år 1215 och innehade ämbetet i flera omgångar, vilket gav honom stor politisk makt i det tidiga isländska samväldet. Snorre var djupt involverad i den tidens nordiska maktspel och företog resor till Norge där han knöt kontakter med kungadömet. Hans politiska manövreringar skapade dock mäktiga fiender, både på Island och i förhållande till den norske kungen Håkon Håkonsson. Som författare och historiker har Snorre lämnat efter sig ett omätligt kulturarv. Han sammanställde Den yngre Eddan omkring år 1220 som en lärobok i skaldediktning och en ovärderlig bevarare av den nordiska mytologin. Hans huvudverk Heimskringla är en monumental samling kungasagor som skildrar de norska kungarnas historia från mytisk tid fram till 1177. Verket utmärker sig genom sin litterära gestaltning och sitt källkritiska grepp. Snorres sista år präglades av växande konflikter och politiskt förräderi. På befallning av den norske kungen mördades han i sin hemgård i Reykholt den 23 september 1241 av sina egna politiska motståndare.