Per Banér föddes år 1588 som son till riksrådet Gustaf Banér och Kristina Sture. Han tillhörde den mäktiga adliga Banér och växte upp under en omvälvande politisk period i Sveriges historia. Hans tidiga år präglades av familjens skiftande öden i striderna mellan kung Karl IX och Sigismund. Efter familjens tragiska inblandning i Linköpings blodbad och faderns avrättning sändes Per Banér utrikes för studier och diplomatisk skolning. Under sina uppväxtår vistades han vid flera europeiska hov och universitet för att skaffa sig den bildning som förväntades av en ung svensk adelsman i tysk-romerska riket och Frankrike. Hemkommen till Sverige gick han in i statens tjänst och verkade inom den tidiga stormaktstidens byråkrati och diplomati. Han utnämndes till riksråd år 1630 och spelade en roll i det administrativa maskineri som byggdes upp under drottning Kristinas omyndighetstid och Axel Oxenstiernas ledning. Per Banérs liv speglar den högadliga elitens villkor under trettioåriga kriget, där lojalitet mot kronan vägdes mot privata intressen. Hans insatser som ämbetsman kom att prägla den tidiga svenska stormaktens konsolidering och administrativa centralisering. Han avled år 1644 och begravdes i en familjegrav i landets norra provinser, vilket markerade slutet för en bana i maktens centrum.