Oden är en central gestalt i fornnordisk mytologi och beskrivs ofta som allfadern, den högste av asarna. Han förknippas med visdom, krig, poesi och sejd, och han offrade sitt ena öga vid Mimers brunn för att vinna kosmisk insikt. Hans boning i Asgård kallas Valhall, dit hälften av de stupade krigarna förs av valkyriorna för att delta i eviga strider och gästabud. Med sin åttbenta häst Sleipner och sina korpar Hugin och Munin färdas han över världarna för att samla kunskap om tidens gång och Ragnarök. Hans kult var särskilt stark bland nordiska kungar och krigarklasser under järnåldern och vikingatiden. Källorna till hans gestalt återfinns främst i den äldre Eddan och Snorre Sturlassons verk. Odens inflytande på nordisk kultur har avtryckt sig i otaliga ortnamn och arkeologiska fynd över hela Skandinavien.