Sophus Bugge föddes år 1833 i Larvik och kom att bli en av Skandinaviens mest inflytelserika språkforskare och folklorister. Hans akademiska bana inleddes vid Kungliga Frederiks universitet i Kristiania, där han studerade filologi och tidigt visade enastående fallenhet för de nordiska språken.

Under sin aktiva forskningstid reste han runt i Norge för att samla in folkminnen, folkmusik och dialekter. Detta fältarbete lade grunden för en djupare förståelse av det levande norska kulturarvet och dess rötter i äldre traditioner.

Bugge gjorde banbrytande insatser inom runologin och ägnade stora delar av sitt liv åt att tyda och tolka äldre runinskrifter. Hans arbete med Norges Indskrifter med de ældre Runer blev ett standardverk för framtida generationers runologer.

Inom den mytologiska forskningen intog han en revolutionerande men kontroversiell ställning. I sitt huvudverk Studier over de nordiske Gude- og Heltesagnets Oprindelse argumenterade han för att stora delar av den nordiska mytologin var djupt påverkad av kristna och klassiska medelhavsmyter som förmedlats via vikingarnas kontakter med de Britiska öarna.

Utöver sin forskning verkiade han som professor i jämförande indoeuropeisk språkforskning och fornoldsk kunskap vid universitetet i Kristiania från 1866. Hans vetenskapliga auktoritet sträckte sig långt utanför Norges gränser och han var ledamot av numerous internationella lärda sällskap.

Sophus Bugge avled 1907 efter ett liv dedikerat åt filologisk vetenskap och upptäckten av det förflutna. Hans teorier debatteras än i dag, vilket vittnar om den bestående betydelsen av hans verk för studiet av den nordiska fornkunskapen.