Nicolay Nicolaysen föddes i Bergen år 1817 och kom att bli en av förgrundsfigurerna inom norsk arkeologi och fornminnesvård under 1800-talet. Han utbildade sig ursprungligen till jurist och tog ämbetsexamen 1839, men hans stora passion låg tidigt hos landets historiska lämningar och kulturarv.

År 1844 var han med och grundade Foreningen til Norske Fortidsmindesmerkers Bevaring, en organisation som spelade en helt avgörande roll för att rädda, dokumentera och bevara Norges medeltida byggnader och arkeologiska monument. Nicolaysen var föreningens ordförande under många decennier och ledde dess arbete med fast hand.

Under sin aktiva bana ledde han flera av Norges mest uppmärksammade arkeologiska utgrävningar. Särskilt känd är hans insats vid utgrävningen av Gokstadsskeppet i Sandefjord år 1880, ett av historiens mest betydelsefulla vikingatida skeppsfynd som gav ovärderlig kunskap om skeppsbyggnadskonst och gravskick.

Vid sidan av fältarbetet var han en produktiv författare och arkivarie som sammanställde omfattande översikter över Norges fasta fornlämningar och medeltida arkitektur. Hans skrifter lade en vetenskaplig grund för den moderna nordiska fornminneslagstiftningen och antikvariska verksamheten.

Nicolaysen behöll sitt skarpa intresse för historia och arkeologi till hög ålder och verkade i en tid då nationsbyggandet i Norge i hög grad hämtade sin kraft från arvet efter medeltid och vikingatid. Han avled år 1911, drygt 94 år gammal, efter att ha bevittnat framväxten av den moderna norska statsbildningen som han själv bidragit till att förankra i det historiska rummet.