Drönare har gjort det möjligt att se en fornborg uppifrån – och det har gjort det lättare att störa. Det här är en genomgång av vad som gäller, och av varför vissa platser inte bör besökas med drönare oavsett om lagen tillåter det.

---

1. Det lagliga ramverket

Registrering och kategorier

En kameradrönare (en drönare med kamera som kan lagra bilder eller video) måste vara registrerad hos Transportstyrelsen innan den används i identifieringszon. Drönare styrs av TSFS 2021:14, som innebär att de vanligvis måste:

• vara registrerade och ha en unik drönaridentitet (märks på drönaren, och sänds trådlöst),
• flygas inom ett område där operatören har kunskap och behörighet.

Drönare delas i kategorier. För vanlig fotografering av kulturmiljöer handlar det i praktiken om:

• Öppen kategori – för lättare flygning på avsiktsflyg. Kräver att du har gått ett kunskapsprov och fått ett intyg från en godkänd utbildningsanordnare.
• C1 – för flyg i tätorter och nära människor, med tillstånd frånTransportstyrelsen.
• C2 – tillstånd för tyngre eller mer avancerad flyg.
• C3 – för kommersiell flygning.

De flesta som vill fotografera en runhäll faller inom öppen kategori – men bara om de har intyg.

Geozoner och områden där du inte får flyga

Kontrollera alltid aktuella geozoner. Viktigast i sammanhanget är:

• Försvarsmakens områden – här gäller särskilda regler.
• Polis och räddningstjänst – pågående insats.
• Kärnkraftanläggningar.
• Flygplatser – inom vissa avstånd krävs tillstånd, och kontrollera alltid vad flygplatsen kräver.
• Naturreservat och nationalparker – det här är det som glöms mest. Många har egna regler, och i strikt reservat kan drönare vara helt förbjudna.

Särskilt för naturreservat och nationalparker

I nationalparker är det alltid rätt att fråga personalen. Vissa parker tillåter drönare, andra förbjuder dem helt, och vissa tillåter dem bara över vissa delar. Nationalparken har inte bjudit in dig att flyga över den – fråga först.

---

2. Vad du bör tänka på innan du lyfter

Det där många inte tänker på: att du stör någon

Det viktigaste argumentet mot att flyga över en kulturmiljö är sällan juridiskt. Det är att en drönare hörs och ses långt bort, och att den kommer till en plats där människor och djur har lugn och reträtt.

• Renar. Drönare oroar renar, särskilt kalvar under rensäkt och vintervinter. I renbetesområdena kan drönarflyg i praktiken innebära att djuren skyrker bort från betet i tid.
• Fåglar. Hängande ungslingar på klippor störs av drönare på långt håll. Fågelskyddsområden bör lämnas i fred.
• Besökare. En drönare på låg höjd över en förnborg där folk går och tittar in i hållsprickor tar bort hela upplevelsen för dem.
• Samebyar. Om flygningen sker över ett område som samtidigt är betesmarker behöver du anmäla det till berörd sameby enligt samfiskalslagens regler.

Vad du bör tänka på vad gäller bilderna

Att flyga över en plats skapar i praktiken en flygfoton. Det har en historia:

• Flygfoton har gett underlag för plundringar och graffitis – en runsten som fotograferats uppifrån har i praktiken fått sina koordinater publicerade.
• Metallsökare har använt flygfoton för att hitta framlagda metallföremål, som de sedan plockat med.
• Drönarevideos av begravda gravar har gett platsen anseende men också gjort vissa anläggningar till "måste-dokumentera"-platser.

Därför:

Publicera inte exakta koordinater till känsliga kulturminnen, och flyga inte över samiska kulturminnen som inte redan är katalogiserade.

Precis som med fotografering gäller att avsiktet med dokumentationen ska vara att bevara platsen, inte att göra den tillgänglig för den som vill skada den.

Lönsamhet och ändamål

Om du behöver flyga för ett projekt, en myndighetsrapport eller ett forskningsuppdrag: det finns professionell flygning med tillstånd, och den är billigare än att få en drönare sanktionerad. Ta kontakt med Länsstyrelsen eller Riksantikvarieämbetet innan du planerar, inte efter.

---

3. Sammanfattning – den korta versionen