Nordens forntida och medeltida samhällsordning skilde sig markant från den kontinentala feodalismen. I Sverige, Norge och på Island utvecklades aldrig ett system med livegna bönder bundna till adelsgodsens jord.

Kärnan i det nordiska samhällsskicket var Tinget – en församling av fria odalbönder:

• Tingsfrid: Under tinget rådde strikt tingsfrid, och allas rätt att tala skyddades.
• Lagmannen: Ledde förhandlingarna och var lagens väktare. Före skriftkulturen memorerade lagmannen hela lagtexten och läste upp den vid de årliga sammankomsterna ('lagläsare').
• Vapentak (Vapengny): När ett förslag eller en dom godtogs av allmogen lyftes svärd, yxor och spjut mot sköldarna i ett unisont vapengny som bekräftade beslutet.

Tinget fungerade både som lagstiftande församling, domstol och politiskt forum. Även kungen var underställd lagen och kunde avsättas vid tinget om han bröt mot allmogens sedvana, vilket formulerades i den berömda devisen: 'Kungen är herre över sina män, men lagen är herre över kungen'.