Uppsala möte ägde rum i Uppsala mellan den 25 februari och den 5 mars 1593 under ledning av hertig Karl (IX). Mötet samlade Sveriges biskopar, ett trettiotal präster samt ett stort antal adelsmän och representanter för det svenska samhället för att fastställa den svenska kyrkans bekännelse och organisation efter de oroliga åren under kung Johan III.

Kärnan i mötets beslut var att bekräfta den augsburgska bekännelsen som den enda sanna grunden för den svenska kyrkans lära. Man slog fast att den heliga skrift skulle vara norm för tro och liv, och att äldre katolska bruk som stred mot skriften skulle avskaffas. Samtidigt avvisades både katolicismen och den strängare kalvinismen, vilket formade en tydlig luthersk identitet för Svenska kyrkan.

Ett annat avgörande beslut under mötet var valet av Abraham Angermannus till ärkebiskop samt en skarp kritik mot den katolskt sinnade kung Sigismund. Uppsala möte kom därigenom att spela en avgörande roll inte bara för den kyrkliga ordningen, utan även för den politiska maktkampen i riket och säkrandet av reformationen.