Året är 1685, och luften vid Iggesundsån darrar av nyskapelsens vingslag. Här, där skogarna möter det salta havsdjupet i Hälsingland, har handelsmannen Isak Breant vunnit konungens nåd att tända de första smideseldarna. Längs åns stränder ekar tunga hammarslag mot städ, och masugnens gap glöder i skymningen med en hunger som aldrig mättas. Det är en tid då malm och träkol bär upp rikets stormaktsdrömmar, och varje andetag smakar av sot och framtidstro. Ståendes på denna mark omsluts vandraren av en mäktig sanselefoni. Det hörs hur de väldiga vattenhjulen kuggar i och stönar under strömmens tyngd, ackompanjerat av smedernas taktfasta slag och korparnas heta skrik högt ovanför masugnspiporna. Dofterna skär djupt i sinnet: den skarpa odören av talltjära som kokas för skeppens bord, den stickande röken från milorna som ryker ur skogsbrynet, samt den tunga anstrykningen av fuktig myrjord och våt ylle från drängarnas skjortor. Människorna som rör sig mellan byggnaderna är klädda för hårt arbete i norrlandsklimatet. Här bärs grova vadmalstrykor, skinnförkläden mot gnistorna och handsmidda spännen i järn. Oxdragna kärror gnisslar framför tunga lass med timmer och myrmalm, medan flatbottnade ekan glider fram på åns mörka vatten med förnödenheter. Bruket är inte blott en industri, det är ett levande samhälle fött ur skog och sten, där varje handtag ristar runor i Hälsinglands industriella historia.