Ericsberg, ursprungligen kallat Långenhög, fick sitt nuvarande namn efter landshövdingen Erik Larsson Sparre som lät uppföra den äldre slottsbyggnaden under midten av 1600-talet (Stormaktstid). Godset kom senare att ägas av Bondeätten, däribland riksrådet Gustaf Bonde, som lät bygga om egendomen till en storslagen anläggning i tidstypisk barockstil. Den nuvarande huvudbyggnaden och de flyglar som ramar in borggården vittnar om stormaktstidens storskaliga arkitekturideal.

Arkitekturen präglas av symmetri och klassicistiska stildrag, vilka senare kompletterades under 1700- och 1900-talen med bland annat engelska parker och terrasserade trädgårdar. Ericsberg har genom sekrulara arv och ägarbyten förblivit ett av landets bäst bevarade privatägda godskomplex. Interiört rymmer slottet ovärderliga samlingar av konst, gobelänger, porträtt och böcker som samlats in av de adligaätter som residerat på platsen.

Slottets omgivningar är djupt rotade i det sörmländska kulturlandskapet med vidsträckta alléer, ekonomibyggnader och äldre arbetarbostäder som spekulerar det historiska storbrukets struktur. Ericsberg omnämns frekvent i historiska handlingar rörande godsdrift, jordbrukets modernisering och den svenska adelns maktstrukturer under 1600- och 1700-talen.

Idag är Ericsberg ett privat gods, men slottsparken och vissa delar av området hålls tidvis tillgängliga för allmänheten genom arrangemang och guidningar. Besökare kan uppleva den magnifika barockträdgården, de historiska alléerna och den storslagna miljön som spegelvänt århundraden av svensk aristokratisk historia.