Åsmund Kåresson (fornvästnordiska: Ásmundr Kára sonr) var en framstående svensk runristare som var aktiv under första hälften av 1000-talet, i skiftet mellan vikingatid och tidig medeltid. Hans huvudsakliga verksamhetsområde sträckte sig från Gästrikland i norr, genom Uppland och ända ner till Södertörn och Stockholmstrakten. Åsmund var en produktiv mästare och har lämnat efter sig ett trettiotal signerade eller attribuerade runstenar, vilket gör honom till en av epokens mest kända ristare.

Stilen hos Åsmund Kåresson kännetecknas av drakfigurer med kraftiga kroppar, elegant flätade ormslingor och ofta mycket uttrycksfulla djurhuvuden. Hans verk visar på ett stort konstnärligt självförtroende där han skickligt utnyttjade stenens naturliga yta. Flera av hans ristningar bär tydliga spår av kristnandet, med böner för den avlidnes själ och korsmotiv infogade i kompositionen, samtidigt som de speglar det äldre urnnordiska runristarhantverkets stolta traditioner.

Bland hans mest kända verk märks de stenar han ristade i Sigtuna samt de som bär hans signatur i norra Uppland och Gästrikland (exempelvis i Hedesunda). Han samarbetade tidvis med andra ristare och hans säregna handstil har gjort det möjligt för nutida runologer att identifiera hans verk även där han utelämnat sin signatur. Många av hans stenar står idag kvar på sina historiska platser vid gamla färdvägar, broar och gravfält, medan andra har flyttats till museer.

Att studera Åsmund Kåressons runstenar ger en unik inblick i det tidiga 1000-talets samhälle, där ättestupor och hedniska traditioner snabbt mötte den växande kristna kulturen. Ristningarna fungerade inte bara som minnesmärken över bortgångna familjemedlemmar utan också som storslagna statussymboler för inflytelserika ätter i det upplänkska maktlandskapet kring Uppsala.