Luften vid Göta älvs strand är tung av dofter som binder samman skog och fjärran hav. Här, i Gamlöse, möts doften av stark talltjära och tungsint rök från otaliga härdar med odöpt sälta från Västerhavets bränningar. Det är en tidig morgon under trettonhundratalets mitt, och Sveriges enda fönster mot väster öppnar sig med ett dån av järn mot städ och rop på främmande tungomål. Vid strandkanten ligger tunga koggar med svällande bordläggning, anlända från norrländska skogar och kontinentens hamnar, redo att lastas med stångjärn, gråverk och hudar. Strosa vi längs de trånga gatorna omsluts vi av ljuden från en stad i full sjuda. Från verkstäderna hörs smideshammarens tunga slag mot städ, ackompanjerat av gnisslet från träskododon och sorlet av köpmän som prutar på torg och bryggor. Människorna klär sig i vadmal och tätvävt ylle, infärgade med mossa och bark, medan mäktiga frisersäten och utländska köpmän skymtar i dräkter med importerat foder och spännen av förgylld mässing. Över allt detta reser sich den mäktiga Sankt Peders kyrka i tegel och gråsten, dess kalkade väggar lyser om sommaren som en fyrbåk för sjöfarare och dess klockor kallar till bön över takåsar av torv och spån. Vid kajerna trängs oxspann med kärror fyllda av tjära och skogsprodukter, medan tunnor med utländskt vin och glaserad keramik rullas av skeppen. Här byts jordens hårt förvärvade skatter mot lyx för furstar och biskopar. I gränderna sprids doften av rostat korn och kokande kål från de låga stadsgårdarna där barn och hundar springer om hvarandra. Stående här, vid Lödöses levande hjärta, känner man tidens puls slå genom mylla och lera – en ögonblicksbild av ett rike som sträcker sig ut mot horisonten.