Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Min mor var född i Fredsberg i Järstorp. Där var två bönder i Fredsberg. De hade var sin tomte. Men företrädarna på de bägge gårdarna hade det så, att den ene hade tomte men den andre inte. Den ene var rik och den andre fattig. Den rike råkade förarga sin tomte. Han skrattade åt honom för han bar för lite. Då blev tomten arg. – Ja ska dra ifrå dek, sa tomten så får du se, hur det går. Och sen blev bonden utfattig.
Tomtar - "Nu är Håkan varm!"
Det var vid Ramnäs bruk, och de gamla smedera tala om det här då jag var där som smedräng. Det var vanligt förr, då det var tysksmide och de fick betalt för pundet, att mästera skaffa säj en tomte som hjälpte dom. Och den där skulle ha sitt, han mä. Då julafton kom sa sme'n te mästersven, och han hette Håkan, te bära ner en skål med gröt och ställa'na på stabben åt tomten. Men mästersven åt själv opp'et och sket grötskåla full och satte'na på stabben te tomten. Då tomten kom och fick se det där, så tog han och kasta in mästersven i härden och maka in'en, unnan för unnan, tess bara träskorna var utanför. Så gick han sta och väckte mäster och sa: "Mäster, opp, opp, nu är Håkan varm!" Och det hände på tredag jul, då mästersven hade gjort eld i fyrn.
Tomtar. Troll.
Min morfar var på Kärrtorp och lagade skor, han var socken skormakare i Lundby. En kväll stod han utanför knuten och pissade, då kom där en tomtapese och slog till honom så han dånade. Han hade stått och pissat i en springa där tomtarna bodde. En kväll gick han över Himmelsberget; han mötte där en trollkäring som bjöd honom på en tallrik soppa. "Nä tack", sa morfar, "orkar du inte soppan i dag orkar du väl henne i morgon". "Det var mig ett gott råd", sade käringen och försvann i berget, så dörren in i berget dånade. En piga tjänte på blunda en natt gick hon över Himmelsberget, när hon kom mitt på berget stod dörren öppen, hon smög sig in, i detsamma slog dörren igen. Hon var fången i två år, när hon kom tillbaka hade hon ett års trollunge med sig. Trollen hade våldfört sig på henne.
Pelle vid Jönshyttan
Gamla gården i Jönshyttan var fordom mycket besvärad af spöken och troll, men hvad orsaken dertill varit uppgifves icke. Så hände det sig en julafton för många år sedan att en dräng derstädes vid namn Pelle, som hemkommit från skogen svart och sotig efter kolarbete i skymningen gick i badstufvan för att göra sig ren till helgen. Då han ej återkom derifrån, gick någon af husfolket ut på förstugubron och ropade honom vid namn. En obekant röst svarade från badstufvan "Pelle är ej plockad ännu!" Om en stund gick en annan af gårdsfolket ut och ropade: "Pelle!" Den okända rösten svarade: "Pelle är ej plockad ännu." Sedan åter en stund förflutit gick husbonden sjelf ut och ropade: "Pelle!" och då svarade den okända rösten: "Ja, nu är Pelle plockad." Ingen vågade dock under sådane förhållanden gå ned i badstufvan förr än Juldagen, sedan det blifvit full dager, och då voro Pelles kropp och kläder så sönderplockade, att det ej fanns en enda bit deraf, som var större än en tumnagel. På den tomt, der gamla gården stått, finnes numera intet hus qvar utom en hölada, och der husera ännu några onda andar. Åtminstone påstås det, att om någon lägger sig att sofva derinne, blifver han genast utkastad.
I Det jag nu skriver
I Det jag nu skriver har min farmor berätt- at. Det var en gång en kung som hade en prinsessa. Han sade den som ej var svarslös på hennes tal skulle få henne till äkta. Då var en fattig gosse som gick och tänkte gå till prinsessan så kom det en tomte fram och sade tag upp allt vad du hittar så hittade han en skata sen hittade han ett horn sen en hånk sen en kil / sen en skosula. Allt vad han nu upphittade stoppade han i sin räns- el. När han kom fram gick han upp till prinsessan hon hade en stor brasa på samt satt och kardade ull. God dag sade gossen till prinsessan här är varmt så jag kan få steka min skata, fettet rinner bort sade prinsessan, jag har horn att sätta under sade gossen hornet spricker sade prinsessan jag har hånk att sätta på svarade gossen. Hånken är for stor sade prinsessan / jag har kil att sätta i sade gossen. Så lyffte prinsessan upp sin högra fot och sade har dun maken till sula sade prinsessan, här är make till sula sade gossen och kastade fram skosulan. Så fick den fattige gossen prinsessan till maka. 2 Det var en gång en kung för län- gesedan som sade att de gamla ej skulle leva ty brödet ej räckte till. Han hade en un- dersåtesman som han hade en dotter, hon sade att / de skulle odla upp jord så skulle brödet räcka till. Det omtalade fadern för konugen då tyckte konungen att flickan skulle straffas för ett sådant högmodikt tal. Men om hon kan komma till mig. Intet åkande, intet gående intet ridande, intet klätt intet åklätt. Så satte flickan för en bock samt satte sig i med ett ben i Släden och ett ben förde hon på vägen, så lindade hon på sig ett fisknät. Sådan kom hon fram till konengen / Då ville konungen ha henne till gemål för hennes slughet. 3. Det var en gång en tomte som sade till dottern i huset att hon skulle flytta vatttunnan på en annan plats ty vi tomtar har vårt tillhåll under tunnan ock det dryper vatten på oss. Om du ufyller min önskan skall aldrig maten brännas vid för dig och allt skall gå dig väl om hon få se dessa små tomtar / så skulle hon ej få skratta eller nämna att hon såg dem då skulle hennes lycka svinna. Så kom den tid då hon skulle stå brud, som hon då hon satt i sin brudräkt så fick hon se ett litet tomte- par stå brudfolk. Så börgade alla dessa små tomtar att dansa, så slog en liten tomte ikull sig. Då kunde ej flickan låta bli utan skrattade till. Då försvann alla tomtarna / sedan fick hon alldrig se dem mer också flydde flickans lycka bort. Slut. Adress. Sven Andersson Wester Bennbäck Näs bruk. Född i västmanlands län. 5 feburari år 1913 Upptecknare: Skolgossen Sven Andersson (född 5/2 1913) efter Farmodern. Uppteckningsort: Väster Bennbäck, Möklinta socken, Västmanland (Möklinta ligger 5 mil rakt norr om Västerås stad på gränsen till Dalarna)