Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
"Vi trodde att mara va rene den one." Det är något som klämmer. Omöjligt att röra en led el. få fram ett ord. När jag hade mara - jag har haft henne tre gång- er - så var det som att en person skulle sitta bak mig å klämma över bröstet och annama. "Maretall" var bot för mara, sa de gamla. Mara kunde kom- ma in genom nyckelhålet. Det var bäst att ha nyc- keln i det.
Drängen band skarpslipade sliar över hästryggen
Det var i Morskoga i Ramsberg, och det var före min födelse, men far tala mycke om'et, och det var sanning mä. Det var en häst där som var så illa utsatt för mara. Och drängen där på stället, han var så rädd om hästen, så han gjorde allt för te fria'en om nätterna för mara, för hästen stod svettig och fördärvad i spilta varenda möra mest. Och drängen tog skarpslipade liar och band fast dom över hästryggen på kvällen för te se om det skulle hjälpa, då inget annat ville hjälpa. Då bonden kom ner i stallet på möran låg drängen död breve hästen i spilta, alldeles sönderskuren av liarna. Så det var han själv som mara hästen, fast han inte själv visste å't. Hä var nog andra onda mänskor som tvinga drängen te gå mara, fast han inte hade reda på det själv.