Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
De sa att här skulle vara troll uppe i Linnareberg. Det var en som gick och bryggde till jul. Då kom ett troll in och sa nånting, jag minns inte vad, men då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. Hon var ihålig där bak. När vi var barn hade de för sig att det fanns troll i Stegelåsen.
Troll
Trollen bodde över allt i bergen, och i skogen. Det fanns troll över allt förr i världen. Om det stod en sten för sig själv, så bodde det troll under den också. Trollen tålde inte ljus. Om dagen så höll de sej inne, men när det blev kväll, så kom de ut. Det fanns bergasmeder också. Det var troll det med. De smidde, åt folk. Men de riktiga trollen kunde inte smi'. Om man fick se att det lyste i bergen om kvällen, så var det från trollen. De hade stora skatter i bergen.
Troll
Förr bodde det ett troll i Gallås. Det låg en stuga under berget. När de grälade om något där så kom trollen och tog det. Där gick både mjöl och mjölk till trollen. På det stället blev en dag en tös borta. Modern förstod att det var trollen som tagit henne. Därför gick hon till berget med några böcker som tösen fick att läsa ur. Detta tyckte inte trollen om och därför så släppte de henne.
Troll
Det skulle bo troll i ett berg ute i Tyngryd. Det var en gammal gubbe de kalte´n ändå för Vasen, han var utför trollen flera gånger. De ville ta in honom i berget. Han tog till att ropa så förskräckligt, och då sprang folk dit, och då låg han utanför berget. Var gång han hade varit utför trollen, skulle de köra honom med ett par oxar och så skulle han åka baklänges. Det var väl för att det skulle ta makten ifrån dem. Han blev sådär som hade varit svagsint när han varit utför trollen. Men så dessemellan kunde han vara bra långa tider. Trollen bytte barn för folk med. Det var väl folk så rädda för förr. De som trollen lämna, var så illavulna, de hade huvud så förskräckligt stora, och så växte de inte. Nu för tiden är väl trollen borta. De påstår, att åskan har slagit ihjäl dem.
Troll
Det var en kväll en man var ute och red på sin häst. Då träffade han på en stor skara troll, och där- ibland ett troll som hade ett horn och en pipa. Hor- net användes att dricka i, och pappan att samla hop trollen med. Riddaren stannade och lyssnade. Då sa trol- len: "Släng hit en bit!", och alla trollen drucko ur hor- net. Då bad riddaren att även han skulle få känna på det som fanns i hornet, men när riddaren fick hornet, tömde han ut dess innehåll, och det var väl, ty det innehöll gift. Med den andra handen tog han pipan, se'n red han in på en korsarjader åker och befriade sig för trollen när solen gick upp. Och hornet och pipan finnas på Trolle Ljungby slott. Trollen beklaga sig att de ald- rig kan få ihop släkten mer, sen de förlorat pipan.
Troll
De sa att här skulle vara troll uppe i Linnareberg. Det var en som gick och bryggde till jul. Då kom ett troll in och sa nånting, jag minns inte vad, men då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. Hon var ihålig där bak. När vi var barn hade de för sig att det fanns troll i Stegelåsen.
(En "Bränne-Kvaru") Troll.
Förr i tiden fanns det, trodde man, troll och häxor. Trollen skulle gärna velat haft sitt tillhåll i gamla skraltkvarnar. Det har berättats för mig att trollen alltid firade julafton i en sådan kvarn och sedan de roat sig tillräckligt satte de eld på kvarnen. En person som åkte förbi kvarnen sent en julafton såg att kvarnen stod på fyra guldpelare medan trollen dansade och glammade därinne.
Troll
Åskan var trollens värsta fiende. Trollen ansågos även här på trakten ha varit fula, gamla och rika. "Rik som ett troll," säger man.
Troll
40. De sa, att här skulle vara troll uppe i Linnareberg 43. Det var en som gick och byggde till jul vid Hanatorp. Då kom ett troll in, och hon sa nånting, men jag minns inte, vad det var. Då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. - Hon var ihålig bak. När vi var barn, hade vi för oss, att det fanns troll i Stegelåsen.
Troll
Det var en gång ett brudpar, som hade varit i kyrkan och vigt sig. När de voro på återvägen mötte de några troll, som gåvo dem vin allesamman. Men när trollen kommo till den siste ryttaren, slog han glaset i vägen och red undan. Trollen sprang efter honom men han red in på kyrkogården, och där hade trollen ingen makt över honom. Alla de andra i följet blevo troll. Ingrid Larsson, Näset, berättade: Vid Kvarnberget är ett hål i berget. En kväll hade några pojkar lagt stenar i hålet, men på morgonen voro stenarna borta. Då tänkte pojkarna, att det var trollen, som plockat bort stenarna, och sedan dess har hålet fått heta "Trollhålet".
Troll
I Monkaberg i Murum fanns det troll förr. Det var en gubbe, som var ute och åkte, och då kom det ut troll därifrån och ville ta käringen ifrån honom. "Så ta na i Guds namn då!" sa gubben. Men då hade trollen ingen makt att ta henne, när han hade nämnt Guds namn.
Troll
Det har förr bott ett troll i Högareberg. På Flugården lade de ut hör på gården vid trappan. Där hämtade trollen den och spann den. De fick betalt på något sätt.
Troll
I den gamla tiden fanns det troll, vilka liksom jättarna bodde i berg. Men trollen voro inte så stora som jättarna. De voro vanskapta och anskrämlia på alla vis, ävenså dumma och ibland mycket elaka. Det allra värsta var att de ville byta barn med människorna och om de inte passa sig riktigt väl kunde det hända att trollen kommo och lade en av sina trollungar i vaggan och togo husets barn med sig hem. Även bruka trollen gå in i ladugårdarna och ”poppa” (dia) korna. Folket måste ständigt vara på sin vakt emot trollen. Men de voro, som sagt, även dumma och det gick lätt att skrämma och ”hessa” dem. (inbilla dem.) I motsats till jättarna, som aldrig talas om hade mer än ett barn, hade trollen många, hela kullar med trollungar, säges det. Trollen sades ha långa armar, krokiga ”haser” öron som hängde nedåt som på en hund, stora näsborrar så en kunde köra in en knytnäve i vart och ett av dem, stora / runda magar, som en femtikannes brännvinskutting. Kvinnorna hade stora hängande bröst som lågo i knät på dem då de sutto och halvväls släpa på backen när de gingo. Så har åtminsto- ne farfar beskrivit de troll som bodde i Korpebobergen och så har jag hört andra talat om att trollen för det mästa sågo ut. Bort i Vistabergen på andra sidan sjön, fanns det även troll. Liksom jättarna kunde trollen ej ”lia” kyrkklockor. Dessa kalla de för ”bjäller” och de sade att det gjorde ont i ”toppen” (huvudet) när de hörde klockorna ringa. Därför ”pala” (gingo) de sig altid in i sina berg då de fingo höra kyrkklockorna. Trollen voro likväl mäst rädda för åskan och det säges att det är åskan som utrotat trollen. När åskan gick borde man altid lägga något eggjern, eller ännu hellre flinta (som troddes vara ”åskviggar”) i dörrarna för att inte trollen skulle komma in till en då åskan gick. Då kunde det hända att åskan slog ner i huset ty ”åskviggarna” slogo alltid efter trollen, men över eggjern av stål, eller flinta våga de ej gå. Var man ute och gick under äskväder borde man ha en kniv eller en bit flinta i fickorna, ty trollen troddes vilja gömma sig i fickorna och då kunde ås- kan slå ned på en, men funno de sådant i fickorna torde de ej ge sig dit.