Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skogsråa
Ber. hörde en gammal knekt berätta om hur han i sin barndom hade blivit skrämd av skogs- råa. Han skulle gå till kyrkan en söndagsmorgon med en kungörelse. På vägen dit fanns ett ställe där skogsråa brukade visa sig ibland. När han kom dit fick han se henne sitta på en stor sten. Han såg svansen hänga stor och yvig ned efter stenen. Nu blev han rädd och började spring- a tillbaka. På vägen hem mötte han prästen som skulle till kyrkan och predika. För honom berät- tade han nu vad han sett. Prästen körde och bad honom sitta upp och åka med tillbaka till kyr- kan. Det ska' inte vara farligt sade han. Han hade nämligen två stora hundar med sig och dessa släppte han nu före. När de kommo till det ställe där skogsråa satt / blev det ett förfärligt väsen. Hundarna skällde och drev henne åt skogen. Skogsråa skrek och jäm- rade sig. ²⁾ Skogsråa. Ber. hade hört en gammal "mycket trovärdig" kvinna berätta om skogsråa Hon kom ō gick till Bengtsfors en gång och fick då se skogsråa sitta på en tuva i en mosse och tvätta en lång vit duk. Där fanns en liten vatten- pöl varest hon sköljde sin duk. Skogsråa hade grått krusigt hår och såg mycket bra ut.
Skogsrå
Skogsfrå såg ut som en vacker flicka, när man såg henne framifrån, men såg man skogsrå på väggen hade det stor hästrumpa i ändan. När man fick se skogsrå frammifrån blev det vackert väder, men fick man se skogsrå på ryggen, blev det storm och oväder. En gumma vid namn Stina som bodde ensam i en stuga, brukade ofta på kvällarna se skogsrå och ofta sade gumman till dem hon träffade dagen därpå; nu breir det snart oväder igen för jag såg skogsrån igår kväll och den vände ruman mot mig.
Skogsrå.
Skogsrå fanns här förr, men sen en annan kom till att växa upp var sådant ihjälslaget av åskan. Min far talade om, att han och ett par andra gick ut bittida en morgon och skulle åt skogen och skjuta. När de gick förbi en kulle, fick de se en gammal gum- ma, som satt och spann. Det var en skogsrå. - Annars var skogs- råa så arga på skytterna, för se de var rädda om fåglarna. Så det var många de förvillte, så de gick vilse.
Skogsväsen
Här fanns ju skogsrå med. Det fanns de, som hade sett så- dana. De var så rysligt granna framtill, men baktill var de som ett ihåligt baketråg. De hade för sej det skulle vara något skogsrå som förvillade dem, om de gick vilse. Då skulle de vränga huvudduken eller också en tröja eller något annat de hade på sej, så hjälpte det.
skogsväsen.
När de låg ute och kola i skogen, så väckte skogsråa dem, och knacka på dörren till kolkojan ö sa': "*** på mila!" Men de skulle vara sams med henne för att bli väckta så, annars väckte hon inte, utan milan fick brinna upp. Vände skogsråa ryggen till, så såg den ut som ett urgravet baketråg.
Skogsväsen
En käring gick inåt skogen. Vid Vale hängde ett rep på en gren. "Åh, dä va änna vårt tåg!" sa' hon och skulle ta't, men fick'et inte. Hon blev förvillad och hittade inte hem förrän det var mörkt. Det var la skogsrå! Åska' slog efter vånt. Stina vet ej mer om skogsrå.
Odens jakt
Odens jakt har ja' hört talas om. Han jaga' troll å skogs- rå. Å dä va' en ute en kväll, å han mötte Odens jakt. Då hade han ett skogsrå på var sida om sadelknappen. Di va' skjutna. Bonnen ble' vettskrämd, men han försto', att dä va' Odens jakt.
Skogsväsen
Skogsrå skall vara rysligt granna framtill, men baktill skall de vara ihåliga som ett baketråg. De skulle förvilla folk, så de gick vilse. Mor min gick vilse en gång. Hon hade träffat ett sånt där skogsrå. Hon såg Ölmevalla kyrka och hade för sej det var vår. Och hon gick och gick en hel dag. – Det fanns inget botemedel för det, innan folk kom och ledde dem tillrätta.
Skogsrå
Min morfar berättade om att en bror till honom vallat på ljung- markerna mellan Korsbacka och Halltorp, (Gärdhems sn). Han såg då en gång en skogsrå, jagad av en berggubbe från Halleberg. Hon flydde undan med brösten häng- ande, men när han kom igen hängde hon över hästmanken. Det var den sista skogsrå han såg. De gamla trodde att de kunde höra skogsrået ropa ibland när de hörde ett egendomligt djur- läte från skogen.
Skogsrået
Skogsrå har la funnits förr i världen. Det skulle vara en vacker fru, skogsfrua. – Det ska vara sjöfruger med.
Skogsrå
Skogsrå såg ut som en vacker flicka, när man såg henne frammifrån, men såg man skogsrå på ryggen hade det stor hästrumpa i ändan. När man fick se skogsrå frammifrån blev det vackert väder, men fick man se skogsrå på ryggen, blev det storm och oväder. En gumma vid namn Stina som bodde ensam i en stuga, brukade ofta på kvällarna se skogsrå och ofta sade gumman till dem hon träffade dagen därpå: nu blir det snart oväder igen för jag såg skogsrån i går kväll och den vände rumpan mot mig.
Djävulen
Sneifer var en redig karl, när han var i himlen, men sen han blev störtad från himlen, blev det inte så. Det där Sneifer kom å (av) med från himlen, regnade ner på marken, och det blev skogsrå och bergatroll och tomtegubbar och allt möj- ligt.
Odens jakt
Jakten gick på Nordberget upp mot Tim- mersdala. Jägarn vrålade i ett horn, det var när han kallade på sina hjordar. Han hade en hel hop med hundar som han skickade mot troll och andra skogsrå han mötte.