Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vattenväsen.
Näcken - vi såg honom i ån (Viskan). Just där en grob (= ett dike) rann ner i ån lyste han till och släcke´te igen. Se´n gick han en bit och lyste igen. Och i själva åbrynet såg vi näc- ken flamma. Jag har hört sägas, att han kunde spela. Det var en, som hade ställt möte med näcken här uppe i en å, som rinner över gär- dena, och fått lära sej spela av honom. Men om han spelade näc- kens polska, skulle folk inte orka sluta att dansa. Vet inte, om han offrade något till näcken. Känner ej näcken som häst.
Vattenväsen
Näcken har jag mycket hört talas om, han skulle spela. En gammal person här, som drog nät, sa' till de unga om de rörde sig i föränden på ekan: "Nej, sitt still, annars kommer näcken!" Sjöråa kom titt o tätt i en halv båt på Skagern. De såg henne komma o segla från Labacke- näset i Rudskoga till en holme i Skagern, o där hängde titt o ofte vite kläder till tork, men kom de dit, så var där ingenting. Ibland segla hon, ibland / hade hon en oxe för, men det var en halv båt.
Sägner
Odens jakt – nej, det har jag aldrig hört. Men det finnes något di kallar "Dalströms jakt." Det är en sorts fåglar, som flyger i luften på vår- sidan. Dä va' en som hette Dalström, som så gärna ville jaga. Han sa', att han ville fortsätta mä dä te domedag. Därför blev han upptagen i lufta med sina hundar. Å alltid så där i halvmörkninga spelar dä värst i lufta. Nej, han jagade aldrig till häst. Jag har aldrig hört talas om Näcken.
Gastar
Gasten var en sorts elak gubbe; han var inte ett spöke. Han bodde under broar. Näcken talte de inte om! Men kom någon körande och skulle köra över bron, då skulle han först gå av och spotta tre gång- er under luggen på hästen; ja, spotta rätt i pannan på hästen; då skulle inte gasten kunna uträtta något, men annars körde man utanför broräcket. Gasten kunde sätta sej på bördan för folk, så de fick pinas så. Och om de föll omkull och slog sej, då hörde de, hur gasten skratta- de.
Vattenväsen
Far hade pappersbruk vid Gustafsfors och papperet körde han 2 gånger om året till Karlstad. Den resan varade 14 dagar och då var hon mor ensam. Hon satt då ofta vid kvarnrännan för där var så vackert och hon hade ofta sett näcken hur han snodde mellan kvarnhjulet och bakvattnet. Han liknade en grönmossig stock, men var inte mer än en aln hög. Han hade en trätjuva och resslade i skräpet som låg i bakvattnet med. I från det svarta hålet till kvarnhuset där vattnet kom fram hördes ofta musik.
Vattenväsen.
Det var en sjöfru i Hällesjö, och när hon ha- de visat sig, så var vattnet särskilt hälsosamt. De gick dit och offrade pengar i sjön. Men de, som ploc- kade upp de pengarna, så blev de fulla av skabb. Det var en, som skulle mäta djupet i en sjö. Då sa det: "Om du mäter djupet på mig, så ska jag mäta livet på dig". Jag tjänte i Fiskebäck. Då var där en spelman, som skulle till ett bröllop vid Nya Varvet. Där spelade han Näckens polska, och både bord och stolar dan- sade. Men det kom en dit, och han skar av strängarna på fiolen. Det skulle ha hänt nyss före jag kom dit.
Vattenväsen
Vid Kummeltorp bro samlades ungdomen förr till dans, en gång kom en speleman dit och spelade så vackert så ingen hade hört maken, han tog tjänst på Kummel- torp för sommaren och var en duktig arbetare men om kvällarne strök han omkring nere vid åkanten så folk började tala om det. Som husbondfolket var läsare sa de till honom att cedera springet, men då tog han fiolen på lördag kväll och gick till bron och spelade upp Näckens polska och ingen kunde sluta dansen förrän de hade drämt honom i huvudet med en psalmbok, då försvann drängen för alltid.
Vattenväsen.
Vid Hafstenasjön var en liten vik som hette Tåssesången, där höll sjöråt till och de som ville ha fiskelycka skulle om kvällarna gå dit och offra, men det var inte lönt att gå dit när det låg dimma, för då hann hon inte höra på. Hade de tur med henne talade tåssera om, när braxen skulle leka. SpelErik i Hafstena var byspelman här på orten när jag var riktigt liten. Han hade lärt sin konst av näcken, men när han spelade skams polska måste han föra stråken med vänster hand och då kunde de inte sluta dansa förrän han slutade. Han spelade nån gång även i mitt hem ###gården
Om näcken
Söder om Marie kapell på Kållandsö är en liten sjö. För många Härrans år sedan lekte några barn på isen där, ock då kom näcken upp ock visade sig som en liten häst. Den satte barnen sig uppå för att rida den ene efter den andre, ock han växte på längden, så de fick plats allesammans. Ock när de var uppkomna, så växte han på höjden, så de kom icke av, ock sedan gick han ner under isen med dem, så de drunknade allesamman. Ock därav har sjön fått sitt namn ock kallas Barnesjö.
Tomas
Det fanns dagar som hade särskild betydelse men det är inte fritt, att det fanns sådana nätter ock. Tomasnatt skulle inga verk få gå om kvällen, kvarnar och sågar och så där för då skulle det ske någon olycka. Det är en gammal sägen uppe i Härryda. Där var en mjölnare på Elmhults kvarn, som trotsa allt sånt där. Där är en bäck och så hörde han hur vackert det spela fiol. Så gick han själv efter sin fiol och spela, för det kunde han, men då hörde han hur det brast inne i berget. Då blev han rädd och gick och stanna kvarna men just som han var kommen över dam- met brast det. Det var näcken som han hörde spela i bäcken.
Vattenväsen
Det talte vår gamla mor om, hon hette Anna-Brita, de hade en kvarn nere vid Heden strax här nerom. Hennes man var där nere och mol en natt. Han låg och elda där nere i kvarnen. När det led fram på kvällen allrabäst det var tog det till och spela på fiol. Han såg inte nånting mer än skuggan efter armen, hur den gick. Det var då ingen lögn. "Det spela", sa han, "så jag var knappt god till att hålla mej i styr". Så la han sej ner på en sits. "Men jag höll på och gått upp och dansat", sa han. Det spela vals så ingen violinist kunde gjort maken. Men det tog till så galet, så han var tvungen till och stämma kvarnen. Han släckte i spisen och sen stämde han så gott han kunde. Det var Näcken som spela så. Det var lussenatten det hände. - Jag minns inte vad det var för en vals, men han nämnde den melodien som Näcken spela med - för de var riktiga spelemän där nere. Eftersom kvarnstenen gick, så passa den takten. Det sa de alltid, att gick de upp och dansa, så dansa de tills de dansa ihjäl sej. Hans mor sa ändå, när han kom hem och talte om det: "Det var då väl att du inte gick upp och dansa, för då hade du varit borta nu" Här fanns väl många sjörån förr. Uppe vid Frisjön hade de väl för sej var en bergfru riktigt i berget intill sjön. Baktill var hon ihålig som ett baketråg, men framtill var hon som ett riktigt fruntimmer. Hon visa sej när de var där och fiska, hon tyckte de tog för mycket av hennes fisk. Se, såna där sjörån, de ville rå om all fisken.
Lucia
Lucia skulle vara ett fruntimmer, men det har jag riktigt glömt av. Jag tror visst hon dog martyrdöden. Det har jag läst om. Lussenatt skulle vara längst på året. Min morbrorr var vid kvar- nen lussenatt och mol. Och ibland gick kvarnen, så han trodde det skulle slå eld i den, och ibalnd stannte de. Så han måt- te gå hem. Det var väl Näcken, som var i vattnet och förstörde det. De slaktade alltid om lusse - de slaktade bara en gång om året då. Då skulle de upp strax efter "mittnattes", så fruntim- ren skulle då gjort åt slaktet till den. Det kallte de lusse- otta. Då skulle man ha lussebete. Det var kaffe och brännvin, ingenting annat. Det var sällan de klädde ut lucia. Men en gång var det en gran- ne, som kom hit, ett fruntimmer med en krans på huvet. Men det var bara den gången.
Näcken
Näcken han bands vid badning genom att en lagom kaststen slängdes rätt upp så högt, att när han nådde vattnet det blott gjorde ett fräsande i vattnet. Och som häst x, det var när han gick genom vattenfallen, Tomersmäss, dömmeronsdags natt klockan 12, för då skulle alla kvarnar eller alla hjul stoppas, det hände vid en kvarn, mjölnaren lade sig att sova, och bad dem som han hade på att mala, han skulle väcka honom före klockan 12, den som skulle väcka tyckte kvarnen gick så bra, så kvarnen fick gå, och mjölnaren, sova så fort som klockan slog 12, börja kvarn öka farten, mjölnaren sprang upp, och slog ijän stämman, den som malde förstår