Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Människor, djur, redskap förtrollas.
En karl, som friat till en flicka men blivit tillbakavisad, lät hästen, med vilken brudparet for hem från vigseln, hoppa och stegra sig, så att man icke kunde komma förbi den försmåddes hem. Genom att slå eld omintetgjorde man denna trolldom.
Annandag jul
Det var brukligt att man gick ut strax efter mid- natt och till främmande ladugårdar och gjorde fint där. Om det var någon tös, som man tyckte om, så gick man först dit. Det hände då att man kunde bli över- raskad, och då måste man med in och få en mockebulle. Man blev bjuden på smörgås och det go- da som fanns på julbordet. Det var meningen att man skulle smyga sig till att mocka. På andra ställen där man inte tyckte om folket kas- tade man in gödsel i ladugården. Man slängde gödsel överallt.
Påsk
Namn på dagarna i dymmelveckan: Röda söndag, svarta måndag, vita tisdag, dymmelonsdag, skärtorsdag, lång- fredag, påskelördag. I den veckan fick man inte köra till kvarnen, för det gick inte an att mala. Inte fick man spinna eller ställa till med något som gick runt. Långfredag gick det inte an att förtära mjölk. Det var en gammal regel. Om påskmorgonen så fick man påskeris. Det var den som kom först upp, som skämtade med de andra och tog in vidja och låtsades skola slå. Påskekvällen var farlig. Då skulle man akta sig för påskkäringar.
Vårseder m.m.
När jag var barn, var jag ute och kastade påskbrev om påskekvällen. Det brukade allt vara vanligt. Det var inte vidare än att springa till grannstugorna och kasta in breven, när det blev så pass skumt att ingen såg en. Men vi hade andra konster för oss också. Vi gjorde ###, ### ### och sådant och satte fast på ryggen på folk. Det var för att en skulle få roligt. Man smög sig till att fästa fast detta. Det gjorde man både på gammalt och ungt folk. Det var bäst att passa sig så att de inte fick reda på, vem som hade gjort det. Då kunde det bli bannor och stryk. ### och ### vet jag ingenting om. Det var brukligt att man både åt ägg och gjorde toddy om första maj. Det var den dryck man skulle dricka märg i benen, för att en skulle stå gott i arbetet / under sommaren. Om Kristi himmelsfärdsdag skulle man ut och fånga räv- ungar. Det var brukligt. Då snodde vi omkring i bergen vida. det var om natten de fick ögon så att rävhonan kunde gå ut med dem. Om Kristi himmelsfärdsdag var första dagen på året, då det nappade. Så då skulle man fresta att meta. Det var i regel husbonden som sådde säden. Så länge han hade krafter att bära såkorgen, så brukade det va- ra hans göra under vårandtiden.
Vårhalvåret
Mars med sitt skägg lockar barnen utom vägg, April med sin huva piskar barnen in i gruva. Om stubben bar hatt om Andersmässnatt så skall den få ligga till vaffenatt.
Himlakroppar
Veden, som man skulle elda, högg man på ny. När ett svin skulle slaktas, så väntade man till ny. Veden brann bättre om den höggs på ny, och fläsket blev dry- gare om grisen slaktades på ny. Jag har inte hört något annat namn på vintergatan. Det fanns en gren i den, som de spådde snö efter. Den kallades för snögrenen och en gren spådde vinter, den kal- lades för vintergrenen. Ålderdomliga namn på stjärnor och stjärnbilder: ###, Tre vise män, fiskarna, sjustjärnorna, morgonstjärnan, af- tonstjärnan, Karlavagnen. Stjärnorna ville somliga påstå att det var inte ljus utan det var hål inåt himlen, där Gud bor.
Festeldar ###
På Hökeberget hade man eld om påskkväl- len. Det hade varit vanligt att man eldat på det berget så länge någon kunde minnas. Och i min barndom och ungdom var jag med och eldade där. Elden kallades för påskefyr. Till bränsle tog man vad som helst. Ris eldade man mycket. Så ställde man, om man hade någon tom tjärtunna att ställa på elden. Det var en gammal vana man skulle dit upp och elda om påskkvällen. Det var ett nöje för dem som var unga. Även gamla ville se eldarna som de varit vana.
Jättar
Det var en jätte som skulle slå ner kyrkan med en sten. Han kastade stenen, men stenen blev liggande på ett annat ställe. Det slant för jät- ten i detsamma som han kastade stenen, så att den föll åt ett annat håll. Någon särskild jätte hörde jag inte talas om. Men det var tal om att jättar bodde i bergen. När jag var pojk, trodde jag att det fanns jättar i bergen runt omkring. Om man inte gick in om kvällen, så skulle jätten komma och ta en. Det blev man skrämd för. Jättarna var stora och starka. De kunde äta upp en stor oxe i ett mål.
Bortbytingar
I bergen höllo trollen till. När det blev mörkt om kvällen, så vågade de sig ut. Om dagen kunde de inte ta sig ur berget. Det talades om att de hade bytt barn. De sökte efter barn, som inte var kristnade. När de fick tag i ett sådant, så tog de det och lämnade ett av si- na i stället. Det kallades att man hade fått en bort- byting om man hade fått ett sådant barn. Det växte och blev stort, fick stor mage och stort huvud. Här i trakten hörde jag inte att någon hade fått något sådant. Men många trodde det om t. ex. barnen blev nå- got konstiga eller visade sig konstiga på något vis.
Tomtar
Min mor hade sett tomtegubbar. Det var hon så säker på. Hon gick på en väg. Då såg hon en li- ten, liten gubbe med en röd mössa springa fram- för sig. När de kom till en avtagsväg, så sprang han den vägen. En annan gång skulle hon ta hö i ladan. Det var i skumrasket på kvällen. Då fick hon se en liten gubbe som satt på en stock. Han såg så be- låten ut. – Det var tur med kreaturen på de går- dar där tomten ville stanna. Han drog från andra och till den gården, där han var.
Bjäran
Mamma tala om att hon hade sett en mjölkehare när en grannmora en gång. Hon kom och skulle gå till henne och prata en stund, som de brukade göra den ti- den. Det var fram mot kvällen. När hon öppnade dörren, så kom en trebent hare och snodde förbi hen- ne och försvann. Det gick så fort som att kas- ta en vante. Grannmoran frågade, om hon hade sett någon katt. ”Ja” svarade mamma, ”det var väl den som sprang förbi mig i dörren.” Men mamma visste allt att hon skulle vränga bort det. Alla trodde att de hade mjölkhare i det hemmet. Det fattades aldrig mjölk eller smör. Men det gick heller inte för granna att få köpa mjölk eller smör där. Haren tog dit mjölk. Andra fick bestå den.
Myling
Om det var någon som födde ett barn och inte vil- le veta av det utan tog livet av det i lönndom, så skrek gasten där, påstod di. Jag hörde gasten där och där kun- de man få höra att de sade. Gasten skulle likna en fågel. Men det var ett spöke av det barn som hade bli- vit mördat. Det var meningen, att man skulle få re- da på var barnet fanns. Det skulle till kyrkan förr blev det inte tyst.
Spökeri
Man skulle knappt våga gå förbi i Grimsåsberget. Det spökade där. Det var vid Bajbohålan det skulle vara farligt. Där hade de slagit ihjäl en gubbe. Han spökade där. Hin Onde gick då som en svart hund. Vid Hökebergen skulle det också spöka och vara troll- tyg. Det var sådana som fått en förtidig död som gick igen och spökade. Om det var gubben, som gick igen som en hund, eller det var Hin Onde, kan jag inte säga. Men en av dem var det. Man fick inte röra något på kyrkogården. De döda skul- le ha den platsen och det som fanns där för sin del.