KORPSKRIFTEN

...
Meny
Institutet för språk och folkminnen (Isof) Över 50 000 autentiska uppteckningar från svensk allmoge

Folktro & Sägner

Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.

Läs hela sägnen Isof Arkivpost
Filter Tomten & Vättar · Västergötland
Landskap
Visar 12 av 308 uppteckningar ur Isofs arkiv Källa: Folke – Isof (CC-BY)

Tomtar.

Det var i en av gårdarna här, men jag vill inte nä- ga vicken. Där låg en gubbe på sitt yttersta, men han kunde inte dö. Det berodde på att han hade tomtar, som han inte kunde bli av med. Till slut var det en, som köpte tomtarna av honom. Tomtarna drog både säd och pengar från andra. Äga- ren hittade pengar på förstutrappan. Mat ställde de ut till tomtarna var julafton.

Tomasmäss

Tomasmässenatt skulle de kasta en slant i kvarndammen, eljest skulle tomten bli elak.

Tomtar.

Det var en gubbe, som satte fram tråg åt sin tomte en kväll och lovade, att om tomten siktade den full med mjöl under natten, skulle han få ett par nya byxor. Tom- ten siktade mjölet och fick sina nya byxor, men då han hade fått den på sig, sa han: "Nu siktar junker aldrig mer." Han tyckte, att han hade blivit fin.

Tomtar

I Hjulåsa borta i Roasjö, där skulle de väl ha haft en tomte för mycket längesen, det var sagan. Det var på ett ställe käringen hade en tomte, men gubben visste inte om det. Så skulle han lägga sej i ladan en natt och vakta på - det ökte sej så, han kunde inte förstå var det kom ifrån. Så hade han hört, att käringen skulle ha en tomte, och han ville se efter om det där var sant. Rätt som det var kom tomten. Så stönte han så förskräckligt, han hade så tung börda. Men gubben tyckte, han hade bara ett par halmstrån och bära. "Du behöver la inte stöna så förbannat; du har inte så mycket", sa bonden. Men efter den betan vände det blad: sen drog han ifrån dem istället. Det blev så fattigt och uselt för dem sen. Tomten skulle ha en ny mundering varje julafton. Som han då hade fått den på ett ställe, kom han in i köket och gick och titta på sej, och så sa han: "Nu siktar aldrig junkern mer." Då tyckte han, han var bliven så gammal.

Tomtar

De hade alltid för sej att de hade tomtar där uppe till Johannesa i Hägnen. De drog till dem. Samuel i Hägnen sa att han såg tomtarna på nätterna. De var små med röda toppluvor. Han såg hur höstackarna kom nerdansandes och grisar och allting neråt lagårn. De hade för sej att de drog från Samuels. Det skedde genom trolldom och trolleri. Och Samuel sa att de satte ut mat till dem varenda natt. Och konstigt såg det då ut, för det riktigt trilla på dem till Johannesa i Hägnen. Farfar talte om att i Sjögården i Öxabäcks socken gick det till på samma sätt. Där var två bönder och där drog tomtarna från den ene till den andre.

Tomten

Det var en tomte di mötte. Det var flere i säll- skap. Han kom och bar på ett halmstrå och stu- ta och stånka. Då sa bonden: "Gå och stånka på ett så litet strå!" Då slängde tomten det och sa: "Ja, jag ska dra ifrån dig lika mycket som jag dragit till dig, så får du se." Sen gick det utför med bonden.

Tomas

385. Tomasdagen fick man ej lägga jäst i drickan, för då drack tomtarna ur den.

Tomtar

I Landvetter fanns det en tomte på ett ställe, inte långt från mitt hem. Det var i Hasslerås. Han höll rent i lagården och han släpade dit foder och fodrade krä- ka. Tomten var la ingen människa precis, han var en an- de eller ett väsen. Han kom av sej själv. Nej, han fick la inget. Nej, ingen julgröt. Han fick inte ett dugg.

Tomtar

Vi hade en piga en gång från Vadstena. Hon pratade om att i hennes hem där var en tomtegubbe på gården. De satte ut mat åt honom, men det var inte värt att reta honom för då hämnades han. I ett skjul hade de huggen ved. Där trivdes tomten gott, han satt på dessa här vedtravarna och tittade ut över gården. Min svärfar hade ett fartyg som hette Jupiter. Ombord där fanns en tomte, sa' han. "Jag har sett mycket av den tomtens arbete ombord på fartyget," sa' han.

Tomtar

Våra gamle gårdbönder hade tomtar. De satte till dem gröt och mjölk under logen. Jag frågade darramor, varför de gjorde på det viset. "Dä ska tomten ha," sa hon. De hade't så myc- ket bättre än andra. Han söp och rumlade vilt, och ändå ha- de de det bättre än andra. Men det berodde nog på att de hade bara två barn, medan de andra hade åtta eller tio.

Tomtar

De skulle sätte ut mat till tomten på julafton. Han var snäll om de gjorde som han ville, men det var inte värt att göra honom emot.

Sägner om tomtar

De påstår det fanns tomtar förr. Om de ställ- de sig för att uträtta vad de behövde på ett ställe, där det inte var tillåtet, fick de en örfil. En käring hade mjöl i en ark (binge). Hon fun- derade på, att det aldrig tog slut. En gång tit- tade hon in genom ett kvisthål. Då stod där en tomte och siktade i arken. Men när hon kom in, var han borta. Hon hade sett, att han var så dåligt klädd. Hon sydde en ny dräkt och lade bredvid arken. Så tittade hon genom kvisthålet och såg, när han kom. Han tog på sig de fina, nya kläderna och siktade med liv och lust. Men så fick han se, att han blev dammig. Då sa han: ”Jonker ä granner, han sej dammer, han siktar aldrig mer.” / En bonde stod och såg på en tomte, som bar på ett rågax. När han kastade det innanför logbalken pustade han av lättnad. ”Det var allt å pusta för,” sa bonden. Då sa tomten: ”När jag har släpat ifrån dej så mycket som jag har släpat till dej, så har du inte mycket kvar.” Från den stunden gick det utför för bonden, och han blev fattig.

« Föregående Sida 7 av 26 Nästa »

Visa hos Isof Folke
MIMER // Kunskapsassistent KLAR