Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Eldar Påsk
Jag tror aldrig att de eldat om midsommar utan om påsk.
Naturföremål kasthög ("offerbål")
Jag hörde två namn på rishögar utmed vä- gen. Vid Botorps körse låg en som de kallades olycks- bålet. Den frågade jag far varför de kastade ris där. Det visste han inte för i hans barndom och ännu längre tillbaka hade de byggt på den med pinnar och småsten. I min barndom var den omkring 3 bra parlass stor. I Wrenaskogen var en annan hög men den kallades i min barndom för offerbålet, för där hade en smed från Nerike blivit ihjälslagen av några strykare. Här skulle man offra för att den mördade skulle få ro och så länge tills man fick tag i mördarna, sen behövde man inte offra längre.
Forna förhållanden
Den första tändsticksbunten som fanns i denna socken, köpte far på 1840 talet i Jönköping, när han kom hem inbjöd han grannarna i byn att komma och se hur bekvämt han kunde tända ett ljus. Vidare gjorde han ett strykande med en på byxorna och lyste sig i kring i rummet och sedan blåste han ut den utan att det varken luktade eller glödde. Folket tyckte att det var en underbar uppfinning men de ville ändå inte rekommendera den, för tjuvarna skulle få så lätt att orientera sig. Bara repa en sticka, se sig omkring och sedan släcka den utan att den glödde och rök som en töresticka, det skulle vara alldeles för bra för alla tjuvar.
Bränvinsdrickning på 1850 talet
På gillen skulle trugas och krusas för var sup, och före måltiden hade var och en fått 5-6 supar, var. Suparna togs i följande ordning 1. Kungssupen 2 supen för god sed och sämja. 3Värdfolkssupen 4. Supen för tur till äring och djur 5. Den supen kallade de för "Skåla mä." En gumma klagade en gång över att hennes man söp för mycket. Hur mycket dricker han då? Jo 2 till ottavar, till frukost 3 till middag 4 och till kväll 2. "Ja, men det gör vi ju alla" sade den hon klagade för.
Spökeri.
De som hade gjort något orätt fick inte ro i graven; de gick igen. Far tala om två karlar i Eskilsryd. Den ene hade gjort orätt mot och bekommet orätt från den andre. Men han ville inte göra rätt för sej, medan han levde. En kväll sen han var död, mötte den andre honom på kyrkvägen mot Brämhults kyrka. Och då skulle han ha sagt till den levande: "Nu skulle jag så gärna vilja göra dej rätt, men nu är jag så fattig, så nu kan jag det inte." Det fanns de som var i syne; de såg likfärder och sånt där. Det var en man i Stora Brämhult som hade så illa ont av, att han såg i syne. Han såg likfärderna komma och visste bestämt, när det skulle bli något lik i Brämhults kyrka. Denne mannen hade så ont av det, om han var i följe med några andra, för då gick eller körde de rätt upp i likföljet och det hade han så svårt av att se. De skulle inta tala om samma dagen, om de hade sett något, för då blev de sjuka.
Prästhistorier
1939 köpte Kyrkoherden en kostym till Assbecks men den skulle ändras varföre springpojken fick fa- ra till Stenstorp med den. När han kom till prästgården och lämnade kos- tymen, sade kyrkoherden. "Hör du, min gosse, du skall få en krona, men du måste lova mig en sak, innan du får den, gör du det?" "Ja", sade pojken "Jo du måste lova mig att köpa cigaretter för den." Se kyrkoherden visste att pojkarna köpa cigaretter för sina drickspengar och han ville skämta med honom.
Öknamn
"Sul-Kal" var en skomakare i Skövde på 1890- talet ett orginal som de fick slå i änden så hårt de ville, bara han fick en sup för vart slag. "Su-Kal" var en skräddare i Skövde vid samma tid "Fejdeman" var en halvtokig f.d. lantbrukare i Käpplunda, som gick omkring och spelade fiol. En gång hade han fläkt en skata och trätt på huvudet istället för hatt. "Vackra Börna", var från Borgunda socken och gick omkring och sjöng, samt presenterade sig som sån- gerska. 1890 talet "Fiskeslängarn" gick omkring och sålde piskor samt var fästman till Vacka Börna. Brännberg var en polis, som blivit halvtokig. / Skövdebygden Öknamn. 2 Han gick alltid omkring i frack med bröstet fullt av runda blanka bleckbitar som medaljer. Bar alltid storm- hatt 1880-talet. "Spängen" murare lever 1941 Båda trogna ölkunder "Spänges pojk" " " " hos Lina. "Lina" har i över 50 år sålt öl vid bryggeriet Nordstjärnan, berömd för att aldrig ha anlitat polis mot fulla kunder utan själv kastat ut dem. "Petter vid murn", skomakare, ringare i Våmbs kyrka. Bodde intill kyrkogårdsmuren död 1928. Om honom sades; "att man om lördagarna kunde höra på helgmålsringningen om han var full eller nykter. Sin berömmelse vann han vid ett bröllop i Våmbs kyrka 1901 då kläppen till klockan lossade och han klämtade in brudparet med att klämta med en yxa mot kyrkoklockan. Nötti Lars. Flotte eller hudavdragare i Harn. Murjela Lars och Murjela Lina Gamla gårdfarihandlare / Skövdebygden Öknamn. 3 från Ryd. Murjela Lars var expert på knallespråket. "BackarsGustaf" kallades lykttändarn på 1890 talet "Fesaringen" eller "Fesen" kallades polis Andersson för han vid ett slagsmål mot polisen sagt "Dä va fesigt av er pojkar Olust kallades ett stadsbud på 1890 talet Svana var en fröken Augusta Svan som i sin ungdom på 1880 talet gick i stan och söp. Vallsa kallades en annan kvinna från Ryd som var full i stan var lördag.
Veckodagarna
Fredagen hade ett dåligt anseende jämfört med de sex övriga dagarna. Den dagen kallades t.o.m. av de gamla för förkastelsedagar. De som voro födda på en fredag kunde aldrig påräkna att få någon stor tur här i livet. Om man skall raka eller klippa sig, skall man ej göra det på en fredag för då får man utslag. Klipper man naglarna den dagen får man kartnagel. Torsdagarna var ej bra att baka eller brygga för trol- len drog musten ur matvarorna då. Den dagens em. fick i stället tjänstfolket ledigt för att lappa och laga åt sig självt. Efter kl 4 lördag efterm. fick ingen spinnrock surra eller vävstol slå för då hade vilodagen ringts in.
Växter (artsnamn m.m)
Fläder är nyttig för halssjuka. Tröschelbuskens bär kallade vi för döarebär. Sminkegräs växte på åkrarna och det plockade flickorna och lade i sitt tvättvatten för att slippa bli solbrända eller fräkniga. Hönsgräs var det korta gräs som växte mellan stenarna på ladugårdsbacken. Fick inte hönsen till- räckligt sådant, värpte de vindägg. Drevettegräs var sådant gräs som de ock kallade sterregräs, sådant var bra att ha i kläderna.
Naturfenomen
Åskan kallade de gamla för "Goen går", när det blixtrade och hon slog sade de: "Nu kom det en vigge". Om norrskenet fladdrade så skulle det betyda otur men om det var svarta ränder omkring kallade de det för "Guds sorgefanor". Per vid brokaret tog fyra skilling för att de fick skava på en vigge som han hittat efter ett åskväder och då var han varm och sedan värmde Per honom var gång de ville skava.
Naturföremål.
När jag var ute och gick med Karlsson och vi var på "Spelebacken" frågade jag honom "Vad hade ni för roligt här när Karlsson var barn?" "Vi var aldrig här och roade oss för det var Frösvebarnas backe men där hade de mycket roligt. Där reste de om midsommarafton en majstång och dansade där var kväll ända till gamla midsommar. Om påsk sköt de hela natten efter påskakä- ringar. Det var påskafton. Ändå längre tillbaka, före min tid, dansade de om pingst kläderna av en pingstebrud och sprang Trojeborg på backen, men den stensättningen har jag aldrig sett. På ett annat ställe sprang de också Trojenborg och det var på Jättedansen. Där gick trojen ut / mellan två stenar i domareringen och gick ut med backen mot nya ålderdomshemmet, vidare runt backen och tillbaka till domareringen. Den trajen har jag sett och den finns kvar än, fast den är nermossad i skogen, men hur de roade sig vet jag ej för de lekte där före min tid. När två friade och skulle sätta bo så var det bäst att de en midsommarnatt gjorde sällskap till en källa i Ulvängens skog och där offrade en päng för att vara riktigt säkra på att få tur med vad de företog sig sedan de blivit gifta.
Läkekonst
Far var hos en klok gumma, Maja på Tor- get i Ving, och blev botad för tandvärk. Hon botade allt möjligt, och hon såg i syne – hon såg likfärder. Jag vill minnas han sa, att hon peta med någon sticka i tanden. Så skulle han ta en 10-öring och den skulle han hålla på tungan, men när han kom så och så långt från stället, där Maja bodde, där stod en enebuske, och då skulle han gå så och så många steg till en annan enebuske, där skulle han lägga 10-öringen. Det var klart, att hon gick dit och tog den sen. "Och nu får du ingen tandvärk på 40 år", sa hon till honom. Sen får du tandvärk i 10 år, och sen blir det borta igen." och han hade ingen / tandvärk på 40 år heller, men sen fick han och hade i 10 år, och sen var det precis borta. Han var 12 år, när han var hos henne. David Pettersson i Sånhester tala om efter sin moster – som bodde i Toarp – att det var en gubbe, som hade förfrusit fötterna så illa, så köttet föll av senorna. Då gick de en torsdagsmorgon före sols uppgång till Toarps kyrka och hämta jord på kyrkogården. Så leta de rätt på en groda, och så flådde de den och stekte denna grodan och jorden från kyrkogården i en panna. Och så smörja de fötterna med detta. Sen fick de skynda sig tillbaka till kyrkogården. De fick lov och vara tillbaka innan solen gick upp, och det var de med. Och det var väl ändå en 5 kmr. – Han blev då bra i sina fötter.
Svartkonst
Det bodde en trollgubbe ute vid Dannikevägen i Tvärreds socken, som hette Fin. Se, han kunde trolla. Om det var nån som hade en sjuk ko eller gris, så kunde han bota dem. Bara de gick till honom med ett halvstop brännvin eller så, så bota han dem. Han hade svartkonstboka, de kallar, så han var en trollgubbe. Och när det kom nån till honom, så kunde han säja, vem du hade mött på vägen, när de gick dit. - Jag hade en kusin, som var hos honom, så han talte om'et för mig. Han var där för en gris, som var sjuk; men jag vet inte om det hjälpte.