Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
40. De sa, att här skulle vara troll uppe i Linnareberg 43. Det var en som gick och byggde till jul vid Hanatorp. Då kom ett troll in, och hon sa nånting, men jag minns inte, vad det var. Då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. - Hon var ihålig bak. När vi var barn, hade vi för oss, att det fanns troll i Stegelåsen.
Bjäran
Jag tyckte alltid det var så dumt, de talade om de här mjölkhara. Det var ju det, att de gick och mjölka korna. Och svåra var de och skjuta, men lyckas man nån gång få träff på en, så var det några stickor, som var brända i bägge ändarna och så några solv. Jag minns aldrig, att nån hade skjutit nån, men de sa, att det förhöll sej så.
Lyktgubbar
Lyktegubbar - det är väl gaser ur jorden, som stiger upp. Jag hade en kusin som var hemma och arbeta. Han sa, att när han gick hem om kvällarna och kom på Ryss mosse, så träffa han lyktegubba. Och han bjöd dem på snus och han samtala med dem, sa han. Men se, han narra väl oss barn för till och skrämma oss. Men han hade väl hört talas om det, för han kunde väl inte riktigt hitta på det.
Spökeri
Det var på ett ställe hemma i vår by en gumma som hade avlidit. Och hos hennes granne kunde de inte sova om nätterna sen, för det rapa och rapa och skrapa i den övre lådan i byrån, det rev och rev. De undra, vad det kunde bero på. Men så hitta de en "spetegang" (strumpsticka) där. Och det var hennes, den avlidnas. De hade lånat den och glömt och bära hem den. Så ställde de tillrätta den till hennes arvingar, och sen blev det tyst med spökingen. Det skulle till rätta, innan det blev lugnt.
Ramsan om fingrarna och ramsan om tårna.
Tummetott, Slickepott, Långeman, Hans i Skall och lille Petter uti Värmeland. Min far bruka sjunga för oss, när vi var små: Vi ska göra bara blott en liten, liten Tummetott och Tummetott och Slickepott och liten Långeman. Och så en liten Hans i Skall och Petter uti Värmeland ska vi göra allt ibland. Och detta det går runt omkring, och nu ska vi gå hem igen, och så är vi tillbaka på gamle Tummetott. Och så satt han och nöp i varje finger allt eftersom han / sjöng. Om tårna sa man: "Storetåa, Tåtela, Ebba-fota, Trillerota och Krusa."
Vårarbete.
Ture och Tyke, det var såningdarna. Men de var satta så ti- digt, så det gick sällan att följa det. - De tala om veckoräkning förr, men det har jag inte riktigt reda på. Men de räkna veckorna baklänges från en viss dag. När veckorna tog slut, var det emellertid för sent att sätta och så. Men de talte om, att det var en som satte potatis, när det ingen vecka var. Mor tala om såkakan. De grävde ner en brödkaka i sädbingen, där de hade "såasäa" (den säd som skall sås). Så skulle den tas ner, när bonden gick efter säden, och den skulle ätas just den dan. Det var av julbrödet de gömde. Det skulle väl vara nån slags omen om, att det skulle lyckas bra med sådden. Det förekom inte att de gjorde det i mitt hem, men mor tala om det.
Husligt arbete
Mamma hade varit med att stöpa ljus. Hon talade om, att di var fasligt försiktiga, när ljusen stöptes. Ingen fick nysa och ingen fi- sa. Var det någon som gjorde det, så brann inte ljusen jämnt. Så ville de ryka. När en lade en silversked på locket på kär- nen, så kunde en vara säker att få smör. Vid korvkokning fick ingen karl gå till grytan Korvarna kunde spricka.
Djävulen
Jag vet en soldathustru som gick mitt i vägen över Dykärrsmon en kväll. Då mötte hon en karl, som var så långer så. Hon trodde det var själva Skråen, och hon blev så rädd, så hon sprang av vägen in i skogen. Men han rörde henne inte.
Varsel
Min farfars far var skeppare. Han ägde en skuta. Det var nära jul ett år, som han förliste vid Pater Noster skären. Hans hustru hade två ljus brinnande i fönstret. Hon såg sin mans ansikte framträda i ljusskenet. Och då anade hon, att han var död. Min pappa drunknade. När han dog hörde mamma tydligt, hur hästen stannade på gården och hur pappa gick oppför trappan. Men när hon gick ut och tittade, var det ingen där. Hästen hade skyggat och farit ned i vattnet - det var Häggån. Det var klockan tre på morgonen den 12 december samtidigt som varslet var. Pappas klocka hade stannat, när den kom i vattnet. Därför vet man, när det hände. Pappa hade haft någon föraning själv. Han hade sagt åt mamma på morgonen, innan han for: "Jag dör i natt eller också blir jag mycket sjuk." / Min morbror var lektor i franska och fransk konsul i Luleå. Han var ganska skrockfull. Han hade fått en fin fransk orden med briljanter på: L'instruction de L'Academic eller vad den hette. Han kittlade sin gode vän dr Carl med den. Dr Carl hade bara fått Vasatrissan eller den där "gödselplockar- orden", som morbror sa. Min morbror och dr Carl hade kom- mit överens om att ge varandra tecken, när de dog. De bodde vägg i vägg. En gång när dr Carl var bortrest, hörde morbror, hur han kom hem. Han tänkte att han måste ha kommit tillbaka, men när han gick in för att hälsa på honom var ingen där. Samtidigt med varslet hade dr Carl dött.
Tomas
De sa upp råttor om Tomas. Det kunde vem som helst göra. Man skulle gå och stöta med en käpp i golven och säga: "Nu sä- jer jag ifrå att innan näste Tomasmässedag ska i alla vara här ifrå." (Vet inte, att man skulle förvisa dem till något be- stämt ställe)
Festeldar
Här har de tänt eldar i det fria påskafton, 1 maj och den siste maj. Den 1 maj var Valborgsmässoeld. Vet inte meningen med eldarna. Nej, det var nog inte för att skrämma bort rovdjur.
Läkekonst.
Om någon hade skabb, skulle man skjuta en and och varm som hon var klyva den med fjäder och allt och klena på skabbställena. Den som hade skorv, hade löss och bästa sättet att bli av med det var att hos någon man inte gillade, få tag på en hög sopor och gnugga huvudet med och sedan rösta ur soporna ur håret hos grannen. De upptäckte att en piga på en gård hade skabb och hon hade legat hos gårdens två töser. De blev rädda, men modern sade: "Var inte oroli- ga för jag har stängt ###olja över er, och de klarade sig." Om man skurit sig skall man tvätta med senaps- sprit och sedan gnugga Läkebla och Spindelväv i såret / Den som fått slaget så han var förlamad kunde bli bra om han hos en knekt lånade något "skarpt" och lade i varmt brännvin och sedan drack det. Det kändes som eld från huvudet till foten, men sedan kunde de åter röra sig. Smuts i ögat botade Klok Per med en kräftsten. Doktorn skulle försöka detsamma men hans patient blev blind. Svinkoppor kunde tvättas bort med fruntimmers- urin; även kospenar behandlades på samma sätt Svullnad togs bort med avkok av vildpors. Sängvätare var ungdom som hade sin oskuld kvar. Fick de bara ett samlag gick det över av sig själv.
Herremän
Farmor talade om att Ankarström aldrig blev avrättad, utan istället tog de och avlivade en annan adelsman, ty de ville inte förgripa sig på en adelsman. Det strök omkring en person i Vadsbo i far- mors ungdom, den kallade de för Kungamördarn och när de skällde på honom sade de, att om man slog ihjäl dig, skulle det inte var farligare än att slå ihjäl en räv. Ankarströms släkt fick också rymma Stock- holm och de slog sig ner här på trakten, för han hade ett par systrar som serverade på en krog här på trakten. De voro från Stockholm och det sades allmänt att de flytt för de skämdes för bror sin. / Fru L. Almén Herremän 2. De adelssläkten som voro med och mördade kungen skulle dö ut så ingen av dem fick gifta sig. På Ymsjöborg bodde förr en fru som hade sin man i krig. Medan han var borta började hon kurtis med en annan. Hennes man hade gjort en trollkäring från Jula en tjänst och hon un- derrättade den bortavarande mannen om vad frun hade för sig och hjälpte honom fram och tillbaks från Stralsund på en natt så han kunde slå ihjäl både frun och friarn.