KORPSKRIFTEN

...
Meny
Institutet för språk och folkminnen (Isof) Över 50 000 autentiska uppteckningar från svensk allmoge

Folktro & Sägner

Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.

Läs hela sägnen Isof Arkivpost
Filter Troll & Bergtagning · Västergötland
Landskap
Visar 12 av 588 uppteckningar ur Isofs arkiv Källa: Folke – Isof (CC-BY)

Troll

Borta vid Ristjärn hade trolla tagit in ett par flicker. Då måste de ringa i kyrkklockera och då kom de. Det fick de all- tid göra om troll hade tagit in några för då måste de släppa ut dem. Desse här flickera gick barfota, men de sa’, att de hade sett märken efter klackar. Det var trollen som hade följt dem en bit på vägen. En gubbe vid Snåkered hade också varit intagen av trolla. Han kalltes Fyrkanten, och han fick det menet, att han aldrig kunde känna sig mätt mera. I Landvetter by är ett berg som kalltes ###berget. Där var intagen en hel brudfärd. Men de kom visst aldrig tillbaka. På ett ställe var de mycket bekanta med trolla. Där kunde trolla t.o.m. komma och låna av dem. Och där slipte trolla liarna för dom, men de fick aldrig se eggen, för / då blev liarna slöa. Men föreställningen fanns att trolla kunde byta bort barnen. När barn var sjuka och inte växte var det det, att de hade fått en bortbyting. En gång var det ett väldigt åskväder, så var det en som hade varit i skogen och plockat sticker. Och när hon gick hem med stickera och det åska så förfärligt kasta hon alltihop och då slog åskan ner där. Då hade hon fått trolltyg där. Det var en man som de kallte Ljugare-Hans. så var han i skogen en dag och det var så svettigt och varmt. Och han satte sig på en stubbe. ”Det skull allt vart gott med en god smörgås nu” tänkte han. Så fick han se en smörgås borta på en stubbe. Men han var inte så dum. Han gjorde korstecken till smörgåsa och då fick han se att det var bara ett bark- stycke fullt med trämaskar.

Troll

Det var neri Blidsberg, där var det en karl, som hade stulit en bägare ifrån ett troll. Han red över åkern, men trollet red på vägen, för troll har inte makt att rida där det är plöjt. Så ropade trollet: "Rid på vägen, din dåre, och inte i å- kern!" Men karlen stannade på åkern, tills solen gick upp. Då var trollet tvunget att ge sig därifrån.

Troll

I ett berg hade trollen en stor tunna full med tuggor som de hade tatt från folk som inte läste till maten. Och ett troll visste inte att det går att gömma mat. "Hade jag vetat det," sa trollet, "så kunde jag haft mycket nu." På ett ställe fanns det en bortbyting . Då kokte mora gröt i ett äggskal och då sa han att han hade sett skogen brinna många gånger.

Troll

Borta i Skåre bodde det troll i ett stort berg. Bond- folket i närheten brukade låna en kittel av dem, när de skulle koka korv. När de satte tillbaka kitteln, skulle det ligga en korv i den. En gång tog drängarna på stället och åt upp korven och förorenade i kittelen. Då blev trollen förargade och sen fick bondfolket inte låna kitteln mer.

Sägen. Troll.

I Förstens berg bodde förr troll. De skulle baka till jul. Men så gick grisslorna sönder för dem. Då lade de upp dem på berget. Nedanför berget bodde en soldat, som hette Först. Han lagade grisslorna åt trollen och lade dem tillbaaka. I ersättning fick han ett par stora, fina kakor som kom upp ur berget. Men han såg aldrig något av bergatrollen.

Troll

Berättarens moder hadde omtalat, att i hennes mormoders tid, fans det bergtroll i Högaberget S. Kedum. De voro som baktråg baktill, men framtill voro de rätt snygga. Var ofta i byteslag med bönderna med bröd och dricka. De fingo alltid mer igen av trollen än vad de hadde lånat. Drickan var alltid mycke starkare den de fick av trollen

Troll

På ett ställe kom troll in och stal vörten om jul. Husets folk kunde inte förstå att det inte blev någon drick. Plötsligt kom ett troll fram till gården och ropade: "Vörtasnika ska gå hem, gamla mor ä dö!" Trollet som kommit för att stjäla kröp nu fram under sängen och fick brått att ge sig av.

Troll

Vid Munkestens grotta är en springa i berget. Därinne höll trollen till. Gammalt folk talade gärna om den grottan. Det var farligt att kom- ma i närheten av den, för en kunde bli berg- tagen. Di som kom in i berget, kunde inte komma ut. Så gick sägnen. Det var nätter som ljus lyste ut från grottan. Trollen voro så rika. Men en kunde inte komma över skat- ten deras. En hitta aldrig dit där det var.

Troll

Vid Munkestens grotta är en springa i berget. Därinne höll trollen till. Gammalt folk talade gärna om den grottan. Det var farligt att komma i närheten av den, för en kunde bli bergtagen. Di som kom in i berget, kunde inte komma ut. Så gick sägnen. Det var nätter som ljus lyste ut från grottan. Trollen voro så rika. Men en kunde inte komma över skatten deras. En hitta aldrig dit där det var.

Troll

I Förstes berg bodde förr troll. De skulle baka till jul. Men så gick grisslorna sönder för dem. Då lade de upp dem på berget. Nedanför berget bodde en soldat som hette Först. Han lagade grisslorna åt trollen och lade dem tillbaka. I ersättning fick han ett par stora fina kakor, som kom upp ur berget. Men han såg aldrig något av bergatrollen.

Bortbytingar

Där var förr en karl i Grevared, som hade så långa ben, så att de släpade, när han red. Det var en som var förbytt. På ett ställe trodde de att trollen förbytt deras barn, medan de var ute. Modern fick då rådet att låtsas kasta barnet i ugnen. Trollkäringen skulle då komma och byta barnen rätt igen. Man skulle inte släcka innan barnet var döpt. Gjorde, man detta så kunde trollen komma.

Troll

Trollen i Kollsåsen var ovänner med trollen i Buaråse berg. Det var en karl från Gingsered som var vid Kollsåsen en julotta och tog kalken från trollen där. Han visste om att de skulle komma ut med den. Han tömde ut det som var i kalken och det var så starkt, så det tog i skinnet av hästländen. Så red han mot kyrkan. Då ropade trol- let, som givit honom kalken: "Ut, ut, alle man, den halte med!" De höll på att få fatt i honom, men då ropade ett troll i Buaråse berg: "Ri på åkern den fåre, å inte på vägen den håle!" Då red han ut på åkern och tvärs över fårorna men trol- len fick springa längs efter fårorna. Karlen han till kyrko- gården och kastade sej och bägaren över muren. Då hörde han / "Nu kunde kristen man narra den lilla Snuttra." Bägaren har de till kalk här i Björketorps kyrka. 2. Så var det en dräng som gick och plöjde vid Vikärr. Han blev så illa sömnig, så han måste lägga sig och sova. Då han vaknade, låg en bakegressla och risp och syl ijämte honom. Meningen var, att han skulle laga gresslan. Han satte sej upp och gjorde det. Men när han var färdig, blev han sömnig igen och somnade. När han vaknade, låg det en bakekaka ijämte honom. Han åt upp den, för han visste in- te annat än att det var Vikärra (folket i Vikärr) som va- rit där med kakan. 3. De tog barn, innan de var kristnade. De hade en bortby- ting i Värred. Han var så konstig, bara låg och vrålade. Men han dog innan han var tretti år.

« Föregående Sida 6 av 49 Nästa »

Visa hos Isof Folke
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //