Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gast
Små barn som var mördade kallades för ”gast”. Härborta i en bäck hördes två gastar skrika. Borta vid Håsätra skrek ”gasten”. Det gick inte att få tyst på honom förrän någon tog mod till sig och talade till honom. ”Gasten” kunde inte tala först.
Läkekonst
Den sjukdom som barnen fick i munnen, när de var små heter tråsk. Tråsken kom från ma- gen. För barnen hade den både i magen och munnen. Och det var en sjukdom som inte barnen kunde komma från. Det var en slags tråsksaft som en gav barnen för sjukdom, men vad den var gjord av vet jag inte. - Det var ingen farlig sjukdom.
Piskning med ris
Det var en enda dag på året som en hade rättig- het att piska varandra. Och det var om påskmor- gonen. En höll inte på å kunna sova på natten för en var rädd för att en inte skulle vakna och kom- ma undan. Kom en bara upp och fick en kjol på sig så var en fredad. - De äldre brydde sig inte myc- ket om denna seden. Det var barnen och de unga. En skulle ha påskris. En enriskvist eller björk- vidja eller vide. Det gjorde detsamma, bara det sved efter. Skulle inte vara grön.
Jakt
Den som ville ha jaktlycka, skulle under tystnad gå norrut baklänges tills han hade passerat sju gärdes- gårdar, detta skulle han göra en skärtorsdagsnatt, han fick inte ta i någon staver med händerna och hjälpa till. När han passerat den sjunde gärdesgården, skulle han blåsa i mynningen av gevärspipan och knacka med flintan på gärdesgården. Då skulle det bli ett förfärligt brak och sedan kunde han inte skjuta bom. Den som skjutit en katt, en hund och en skata hade fått sin bössa skämd och måste anlita en klok gubbe för att få den bra igen. Han hällde vatten igenom henne och svedde den med krut.
Lucia
Lucia natten måste alla kvarnar stå stilla, för den natten for Lucifer genom ån, om kvarnen var i gång då, slog han av tre kuggar, skedde det andra året, slog han av sju kuggar och skedde det tredje året, då brann kvarnen. Lucianatten var liksom en karnevalsnatt förr här på bygden. Då klädde ungdomar av båda könen ut sig och drev omkring på gårdarna och gjorde ofog. Möttes sådana lag, blev det i regel slagsmål, för alla var mer eller mindre onyktra. Det var skollärarinnan här på 1890 talet, som lärde ungdomen hur lussefirandet skulle tillgå efter nuvarande regler.
Jul
I farfars hem fick de inte ta bort maten julnatten, för den döda släkten kunde hälsa på när de gick ifrån julottan. Det sista far gjorde så ställde han ett drickastop under julbordet och korsade askan i spiseln, den seden hade han från de gamla och den var han noga med. I mitt barndomshem var det alltid någon som var nog djärv och nyfiken att gå ut och titta in genom rutan men de fick aldrig säga något för då drabbade olyckan dem. Mor gick ut och tittade en gång och kom in och grät, sen var hon snäll som en ängel mot far och vaffer- dan dog han.
Midsommar
Om en flicka ville se sin tillkommande, skulle hon midsommarnatten gå sju gånger kring sin faders rågåker kl 12-1 midsommarnatten. Den pojk hon mötte efter sjunde varvet skulle hon bli gift med. Ett annat sätt var, att hon satte sig på tröskel när solen gick ner och tills den gick upp midsommardagen och sydde på en skjorta. Den första pojk, som gick förbi efter soluppgången skulle bli hennes, men hon fick ingenting säga om hon så fick se ladugården brinna.
Djur
När svalan satte sig på marken, då sade de gamla att hon ville träffa plogen. Om man hade någon sak, som man ville bli av med, och så att ingen kunde återfinna den, skulle man sätta en skogssnigel på den och kasta den över axeln, då försvann saken för alltid. Vargen trollade en finnkäring bort på 1830 talet hon blåste ihop dem på Tidan och sen skickade hon dem över Torsö till Värmland, om hundra år skall de komma till- baka och de skall ju vara neråt Dalarna nu. Det bästa älgpasset var i aledungar ty till sådana sökte sig älgen när han var spårad.
Slipstenar och brynen
Bönderna runt Skövde köpte sina slipstenar hos handlan- dena, dessa i sin tur beställde årligen en viss mängd stenar, som de for och avhämtade på en gång. Brynen gjorde var bonde själv, det var bara att i ett kalkbruk få ett passande skifferstycke och hugga till så hade man ett bryne. Yxorna brynade många i en skåra i någon stor sten och det hade de gjort så länge att skåran kunde vara decimeterdjup. Innan Liestickorna kom brynade de liarna med skifferbryne
Tomtar
Min farfar talade om, att om de kastade sitt vatten på stallväggen så kunde de få en örfil, så hela kinden blev blå, det hade drängen på Brogården fått två gånger. Sista gången förstod han, att han kommit i onåd hos tomtarna och gick efter en kanna bränvin, som han skul- le muta dem med, men det var orört för tomtarna var absolutister. På vissa gårdar brann ljus på julnatten i stallen och då sade folk att tomtarna spisade sin julgröt. I Törsagården hade de tomtepesar förr, det hade många sett och de voro små grå gubbar i röda lu- vor. Törsagårdsfolket dukade var julnatt åt dem med gröt och ekollon, ekollon var deras nötter.
De dödas julotta
Det var en präst som dog strax för jul, och till jul- ottan skulle hans änka gå, men tog fel på tiden och kom dit mellan 12 - 1. Kyrkan var upplyst så hon gick in och satte sig, hon tyckte det såg konstigt ut, ty alla satt baklänges och vände ryggen mot predikstolen och där fick hon se sin man stå och predika. Han kom ner till henne och sade att hon skulle ge sig iväg fortast möjligt, men gå baklänges ut och i va- penhuset kasta sina vantar. Hon gjorde så och när den riktiga julottan var slut fann hon sina vantar i trasor och ett finger låg på var gravkulle. Hon kom sedan att tänka på att varenda gravsten stått på kant på natten och kullarna var rena för snö.
Spökeri
Far hade varit till Lidköping och hämtat mor när de for hem passerade de en stuga där en knekt dagar- na förut hade hängt sig. Nu såg de hur knekten hängde över en grind och det brann två ljus, ett vid var sida om honom. De fortsatte resan, och när de kom hem, ta- lade mor om, vad hon sett, och hon blev dödsjuk på natten, men far, som inget sagt, hade inte ont av det. Farfar var en kväll till kyrkan och gjorde rent efter en illa ansedd person, som de begravt på dagen. Som han gick där och krattade fick han se ett svart klot komma rullande mot en liten extra ingång vid kyrkan, klotet kom från graven och hela tiden lät det som om minst 10 personer stått på kyrkogården och storskrattat.
Maran
Maran var så svår att den som blev "reen" av henne inte kunde röra sig, men om någon såg det och han slängde ett par byxor över den sjuke, skulle maran missta mak- ten och vara tvungen att visa sig. Elaka bönder kunde lära sig konsten att rida mara av kloka gubbar och sen red de musten ur grannarnas djur, ja de påstod att den kunde rida deras kvinnor också. Flickor som ville ge sig på sådant kunde också lära sig konsten och sen red de på de pojkar de tyckte om eller ville retas med.