Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Min mor var född i Fredsberg i Järstorp. Där var två bönder i Fredsberg. De hade var sin tomte. Men företrädarna på de bägge gårdarna hade det så, att den ene hade tomte men den andre inte. Den ene var rik och den andre fattig. Den rike råkade förarga sin tomte. Han skrattade åt honom för han bar för lite. Då blev tomten arg. – Ja ska dra ifrå dek, sa tomten så får du se, hur det går. Och sen blev bonden utfattig.
Tomten
Julafton skulle det sättas ut ett fat gröt till tomten, denna gröt sattes i lagårn. Det fick icke vara gröt som blev över, utan den gröt tomten skulle ha, skulle vara med det första som togs ur grytan, i gengäld bringade tomten tur och lycka i huset. Tomten bodde under husets stenfot.
Tomtar.
En bonde hade en tomte till att fordra kreaturen. En dag hörde han, hur tomten stod och talade med oxen: Ät du lelle knabbe ! Detta to ja i Torpa stabbe. Där va e lita rann. Där stack ja in mi kann.
Tomtar
Ber. Har hört tomtar tröska om nätterna. På Snuggarp i Dimbo hörde han tydligt hur de trask. Det lät som om de var fyra stycken. När han stannade och lyddes domnade tröskningen bort, men när han bör- jade gå igen tog tomtarna till att tröska på nytt.
Tomtar
En bonde hade en tomte till att fordra kreaturen. En dag hörde han hur tomten stod och talade med oxen: "Ät du lelle knabbe detta to ja i Torpa stabbe där var e lita rann där stack ja in mi hann".
Tomtar
De hade förr två tomtar i Gunnäs i Bua. Varje kväll skulle de ha gröt, mjölk och smörgås. Detta skulle sättas ut i ladugården för där bodde de. En kväll hade jungfrun försummat tomtarna. Då kom de in genom lykta* dörrar frampå natten. De lyfte jungfrun ur soffan, slängde henne mitt på golvet och piskade henne med spö. — När hon sedan talade om detta för husbonden, frågade denne henne om hon hade försummat att ge tomtarna mat. Det måste hon ju tillstå. Då sade husbonden: "Det var rätt åt dig, det måste du ha för!"
Tomtar
Det var en bonde i Skår, som hade tomte. Farfar var ute och körde. Mittför den bondens lagård blev han pisseträngder, och han ställde sej och pissa på lagårdsväggen. Men han fick en örfil så svår av tomten. Han gick in till bonden och sa' ifrån: "Va' i hundan har I här? Folk kan inte komma fram för tomtar!" Men se'n blev han sjuk. Det var väl det, att han skulle ha teget. Han kom med ett halmstrå, men egenteligen hade han en hel tunna råg. Då sa' bonden: "Dä va la inget å stanka å blåsa för!" "Kanske jag ska' ta tebaka!" sa' tomten. När de tog, kunde de göra på så vis, att det sågs inget till att börja med, men se'n tog det fort.
Tomtar
Det fanns förr bönder som lejde tomtar. De kom och tog säd, utan att någon blev varse det. Var det någon som råkade få se dem så hade de bara ett par strån i näven. Men osynligt hade de lassvis med sig. Tomten skulle ha en liten ny kostym till jul. Man fick aldrig tala med honom. På ett ställe i en grannsocken hade de en tomte till att dra sugel till gården. Moran på gården sade en dag åt pigan att gå upp på vinden och hämta fläsk. Pigan förklarade att hon tagit det sista föregående dag, men moran sade åt henne att gå ändå. När pigan väl kom opp fick hon se att där låg en hel del fläsk i baljan. Då förstod hon att tomten dragit dit det.
Tomtar
Det fanns bönder som höll särskilda källartomtar, de hade till uppgift, att dra dit go dricka, som grannar brygde. Om en sådan bonde bara brygde på enebär, så nog hade han det starkaste drickat i trakten, för hans tom- tar drog musten ur andras dricka och slog på hans enelank. Det var satans tjänare sådana tomtar, för hur myc- ket de drog till huset, så blev det ingen välsignelse med rikedomen ens i andra led. Det vet jag, för jag har känt bönder som haft tomtar och alla deras barn dog fattiga. Mor talade om att när hon tjänte på Ek och de hade sina skördekalas där, så var ladugårdspigerna måna om att få litet av var sort på en tallrik, denna ställde de under logen till tomtarna, då var de säkra på att djuren skulle bli omskötta och att alla skulle tri- / Anna Greta Johansson Leksberg Kajsa Svensson Tomtar 2 vas bra i ladugården. Om en ladugårdspiga fick se en främmande tomte smyga omkring, skulle hon ingenting säga utan bara lägga hän- derna i kors över bröstet. Då kunde han inget stjäla utan måste ge sig iväg
Tomtar.
49. Min farmor var född 1801 i Assberg. Hon berättade att det fanns tomtar x i bergen. De gick fram till gårdarna och lånade bröd och andra matvaror och bar sedan hem det igen. x Meddelaren förklarade på uppre- pad förfrågan, att det var tomtar.
Tomtar
Handlare Hult hade tomtar i sin ladugård, där gamla kyrkogården nu ligger. Dessa tomtar skötte han väl om, så Hult blev rik, genom att de hjälpte honom. Till var jul flätade de manarna på hans häs- tar, detta som tack för den goda välfägnaden jul- afton. När Hult tog ut hästen för att fara till kyrkan, de skulle alltid åka efter häst till julottan, fast det bara var tvärs genom staden, så hade tomtar- na morgonforat. De skötte om juldagsutfodringen. Han hade även en tomte i sitt handelsma- gasin och den kallade han själv för "Risgryns- kalle."
Tomtar
Tomte har jag sett själv. Det var i mina pojkår. Då var jag med pappa på logen om kvällen. Jag stod och tittade på pappa, när han kastade säd. Så kom jag att titta uppåt logtaket. Då fick jag se en liten gubbe, som satt på en stock. Jag blev rädd och talade om det för pappa. Men in- nan han hann att titta, så var allt tomten bor- ta. Jag minns så väl att han var liten och ha- de en liten röd mössa på huvudet. Han satt grensle över en stock. Det var bra att ha tom- tar, för de drog till huset. Men det var grannar- na som fick släppa till det.
Tomtar
Tomtar hade de i Västergården, det var Sven i Västergården som hade sådana. De skulle alltid läm- na något på tallrickarna till dem. En gång kom det en tom- te bärande på ett ax och pustade, det var i verkligheten en hel säck men bonden tyckte bara det var ett ax och sade, att det var väl inget att pusta för, de blevo stötta och flyttade ifrån honom till Länsmansgården där Bengt tog emot dem vänligt. Denne Bengt blev sedan en mycket rik och ansedd person och hans tre ogifta döttrar bo fortfarande kvar på gården, rika och ansedda som de förnämsta i Flistad. De äro mellan 70 och 880 år alla tre. De rika bönderna hade i regel tomtar och de fatti- ge fick släppa till säden. Man kunde höra hur tomtepesarna fyrtrask (trask fyra) om nätterna i Länsmansgården. / Fredr. Jonsson Lyckg. Flistad Tomtar 2. I Snarva by hade de på en gård tomtar, men det skulle vara av en annan sort, för den bonden hade dem i en ask och han skulle var morgon spotta på dem. De följde honom till graven, de skulle ha bitit sig fast i bröstet för han kunde inte få någon att överta dem innan han dog