Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Alma Boman
B348B2: Diverse om barndom och ursprung. Raka hö. Skärshults läge. Lin och väv. Linberedning. Ull och får. Spinna och karda. Linne. Ullgarn. Sticka och binda. Brödbak. Kärna smör. Ysta. En utflykt. Smör- och ostförsäljning. Pölsa och slakt. Bryggning. Slåtter. Handskära. Virka täcke. B349A: Ryamatta till kyrkan. Diverse. Gå till kyrkan. Torv. Diverse. Ärjekrok. Diverse. Ta upp säd. Marknad. Till kvarns. Diverse. Den första bilen/tåget/cykeln. Jul på Berg. Ortnamn. Barnen. Diverse. Tandläkeri. Kloka gubbar. Diverse. Lindebarn. Skolgång. Diverse. En blind visförsäljare. Slåtter.
Julafton
Vi hade julahalm hemma. Far kom in med den, och då frågte han, om han fick bli där med julen. ”I slip- per bädda åt mig, för jag har bädd själv”, sa han.
Troll
Mor talte om att i Revaberget fanns bergatroll. Var julafton kom de till folket i Hjulåsen och ville ha mat. Men en gång ha- de det kommit en björnförare dit och var där över julen. Trollen kom som vanligt, men när de fick se björnen, blev de rädda och sprang ut. Nästa jul kom de igen. "Har I den arga Pisa kvar?" frågade de. "Ja, och nu har hon blivit ännu argare, och hon har sju ungar," svarade folket. "Adjö med er då," sa' trollen, "nu kommer vi här aldrig mer."
Annandag jul
När jag var barn, gick de omkring med "lyckans stjärna" på annandag jul, på morron. De hade en stjärna, ō så var de klädda i röda toppmössor med blåa ō röda ō gröna stjärnor i. I övrigt var de klädda som kronans karar, de tala om att de var "vise män" ō en var "Judas mä pongen." Och så sjöng de: "Nu ä dä annda jul i år, jul i år, jul i år, gossar, låt oss lustiga vara, en gång jul om året bara. Tjong faderalla / tjong faderalla " " lej! Jag ser på erat fönster blank fönster blank att I väntar friare-e, friare-e. Gossar, låt oss. o.s.v. Jag ser på eran skorsten svart, skorsten svart, att I väntar sotare-e, sotare-e. Gossar, låt oss o.s.v. När de så var inne på ställena, så dansa de med varann, ō så fick de dricka ō sup.
Trettondedagen och Knut
På Knut skulle jula bäras ut. Den förste som kom då var det ”Knut”. Om det kom en bra lång skulle det bli bra hör. Men små knattar värdera de inte.
Annandag jul
Annandag jul tidigt gjorde de fint i ladugården hos sina vänner, men hos sina ovänner öste de in gödseln i stället.
Annandag jul
På annandag jul skulle de opp ti- digt o göra rent i sina ladugårdar, o den, som gjorde färdigt först, var styvast bland grannarna.
Trettondagen
Julen tog slut dan efter trettondan den 7 januari. Då fick de ta ut sin julhalm, och då togs barnens julhö- gar ner.
Annandag jul
Vi var ett helt sällskap ute på mor- ron annandag jul. Vi hade en med oss som kallades "lille nämndeman", han ledde oss andra, och så sjöng han själv "Staffansvisan". "Staffan var en stalledräng, han vattnar sina fålar fem, allt vid den ljusa stjärna." Då stod vi utanför fönsterna på ställena dit vi gick, och han sjöng denna. Och sedan blev vi inbjudna, men vi sjöng inte något mera inne, och inte var vi klädda något sär- skilt sätt heller. Utanför sjöng vi också: / "Det är väl annda jul i år, det tackom vi så gärna." Men jag har glömt bort det.
Stulet och hemburet
Hemma stal Tellbergarna så mycke vi hade i magasinet en natt. Där hade jag mitt klädskrin med klädespersedlar och två kilo kaffe och torkade kössebär och nio kronor i pengar. Det var tre veckor före jul. Men strax före jul, när vi var i skogen efter julgranar, hittade vi de sämre kläderna under en gran. Det blev sådant väsen efter det där. De kom från alla håll och ville ha filler och trasor, så jag fick knappt behålla något. Det skulle vara så bra botemedel. Om det var otur med kritter, så skulle man ge dem stulet och hemburet.
Läkekonst
När jag var en fem-sex år blev jag sjuk en kväll och kräktes. Då väntade de att jag skulle kräkas upp ett litet ullgarnsnystan som de kallade bellgången. Det skulle de stoppa i mig genast igen, eljest skulle jag dö, trodde de. Men det kom inte något nystan. Det var just före jul och jag var så ledsen för att jag inte skulle få leva över jul. Det var en gubbe som läste bort tandvärk på mig. Jag fick inte tandvärk sen på 20 år. Men de påstår att när den som läst bort tandvärken dog skulle tandvärken komma tillbaka igen.
Jul
"Nu ä dä jul, o nu ä dä långa nätter" - den sjöng vi julafta och jul. Det var la annandag jul de gick med stjärnan i Berg och Lerdala. Det var ena långer rad allt. Det var bara poj- kar. (Minns just ingenting om dem och deras förehavan- der) Det förekom att de red och vattnade hästarna. Det kallades rida Staffan, Det förekom, när jag var barn och var hemma i Melldala. Då skulle någon gå ut och ge häst- tarna något i mun, en sockerbit eller en bit bröd. Det skulle vara så nyttigt; det skulle bli sån tur då. De skulle lämna något äpple kvar på varje äpple- träd, "för det ska jultomten ha, när han kommer", sa de. Och om jul satte de ut mat till tomten, för då skulle forts. / Berg. Anna Karlssson, född 1866: Julen 2 det inte fattas mat (d.v.s. de blev inte utan mat sedan). Att maten inte togs av bordet, det var för att tomtar kom och sådana, som hade dött under året - de kom hem på julnatten. De skulle äta då. Men det var ju inte något rört. Det skulle sättas ut mat till tomten och. Det gjorde vi, satt den i uthhuset för vi hade ett hus som var både fårahus och svinahus och veaskjul - vi hade ingen ko hem- ma - och maten, det var gröt och mjölk och stuvade po- täter. Jag vet inte varför en gjorde detta, men det var en sån sed, och då ville en vara med och hålla den.
Julen M 153
1. Det förekom ibland att man tände ljus i advent, ett första söndagen, två andra o.s.v. 3. Söndagen före jul var som en riktig handelsdag; då skulle alla människor ut och handla till jul. Handlarna gav alltid sina kunder en julklapp in natura: risgryn, kaffe, socker, döfvelkatter (lussekatter) vin etc. 4. Till jul baktes limpor med sirap av både råg och vete, vörtbröd, och vetebullar med russin i. Pepparkakor bakades inte till jul, men klenäter brukade di göra i finare hus. 7. Det var många som hade pappersgirlanger i taket och sydda julbonader, som di har än i dag; någon halm på golvet hade inte vi. 8. Till jul stöpte man ljus själv. Inte alla gjorde / det men många. Min mamma stöpte t.o.m. grenljus det minns jag, men ho var kommen ifrån Östergyllen och det hade ho väl lärt sig där. 10. Vi hade alltid julbord. Det var garnerat med räv- romper runt ikring. På julbordet låg barnens julhögar. De skulle ligga där över hela julen. Det var bullar, en kringla, en rund kaka, både grovt och vetebröd och så någon pepparkaksgubbe. 11. På julafton åt man lutfisk, alltid lutad på lusse, och så gröt med mandel i. Den som fick mandeln skulle bli gift under året. Till gröten skulle alla rimma, och husfadern och husmodern skulle börja. På juldagen skulle man ha surkål, och på annandagen kunde man bjuda på sagosoppa om det var riktigt fint. 12. I vårt hem läste vi alltid evangeliet när vi hade ätit kväll, men det var nog inte på alla ställen di gjorde så. / Julklapparna kastades in i rummet genom köksdörren utå ngn julgubbe. I finare hem var ngn utklädd till jultomte, men i vanliga fall var det väl mamma som var julgubbe. Förr dansade de kring julgranen; det var så roligt för barna. Rullgardinerna skulle inte dras ner på julafton, man skulle väl visa alla grannarna hur mycket ljus och fint man hade. 15. Stjärngossar gick om jul, men vi bruka' aldrig släppa in dom, för di var mestadels fulla och ställde ofta till ofog, särskilt om di inte fick traktat.