Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Tomten bar till dem på natten, men det var endast de han tyckte om som han bar till Om jul sattes ut gröt och mjölk till tomten i källaren, för ingen fick lov att se tomten. Tomten bodde i någon bergskreva.
Tomtar
49. En del hade för sig, att de skulle ställa fram en massa mat på borden vid julhögtiden, och det skulle stå över natten. Det var nog tomten, som skulle ha det. - Han kunde dra till huset eller dra ifrån. Tomten var i alla hus, men var de oeniga eller snåla mot honom, så kunde han försvinna.
Tomtar
Min farmor talte om, att de hade tomtar på ett ställe här i socknen. De kunde lya på tomten, när han gick och gav korna mat om natten. En gång sa han: "Äte I, mina knabba', detta ä taget på Vränglarpa stabba!"
Tomtar
Det var en bonde på ett ställe, som ställde ut lite mat åt tomtarna om kväl- larna på logen. Han var ute med det en kväll, o då kom en tomte bärande på ett ax o gjorde ett pustande. "Ja, det var något att pusta för," sa' bonden. "Ja, drar ja ifrån däj så mycket, som ja dragit hit, så får du se," sa' tomten. Och sedan gick det ut för den bonden.
Tomtar
På Grönemad på Billingen hade de en tomte, som drog från slättborna till berget. Där på berget var det magert och fattigt, men de led aldrig någon nöd, för tomten skaffade dem det nödvändigaste när det var missväxt och det var det ofta innan de stora krondikena kom till och drog ur bergsyran. Tomten skulle var lördag ha en kärnesmörgås. Det var en bonde på Bäckatorp på Billingen, som såg när tomten kom dragande med ett ax och kastade av i ladan, och så flåsade han av trötthet. Bonden sade "Det var väl inget att flåsa över". men då blev tomten rasande och sade "nu får du fö dej själv hä- danefter" och gick sin väg. Morfar mötte en sådan, som var ute och sökte en ny plats, han ville åka med honom. Morfar kunde inte bli av med honom för han ville inte ha med det folket att göra, men det var omöjligt förrän de kom hem, då tog han en eldbrand och jagade iväg honom. För elden voro tomtar- na rädda, det var det enda de hade respekt för.
Du svarte zigenare
Allting är så tomt och kallt
Polska efter Tomt H?
Polska efter Tomt H?
Du svarte zigenare
Allting är så tomt och kallt
Tomtar
Det var på ett ställe – ja på mer än ett förståss – men en som kallas för Johan ve Nole, som hade tomte. Denne hjälpte till med gärningarna på gården, vad som än förekom. En gång körde de in hö. Då sade Johan te tomten: ”Härper du bra nu, får du va mä på gellet (ståttegillet) i kväll.” Tomten hov och arbeta värre, men på kvällen sade bonden till honom: ”Dä bär se inte att en tocken som du ä mä på gellet.” Då blev tomten arg och på natten bar han ut allt höet som under dagen forslats in och Johan hade att göra hela den andra dagen att få in det i ladan igen.
Tomtar
Tomtarna fick mat på julnatten, grötfat buros ut på logen. Det var en bonde på ett ställe, som såg tomten komma och tyckte att han hade så litet och kom med. Han grälade därför på honom, men i detsamma fick han se, att han kom med ett förfärligt stort lass. Men tom- ten sa': "Om ja drar ifrå däj så mycke ja drage te däj, sa' du få se." Och bonden blev utfattig sedan. I den gamla byggningen här på gården såg mor en tomte med röd toppluva. En kväll var mormor oppe på / vinden där efter mjöl till kvälls- gröten, och då hörde mor, att det tröska på en skomakares loge här i närheten. Men alla karlar var borta här. Så sa' hon det till mormor, när denna kom ner, men hon blev arg o sa': "Tyst barn, dä här sa inte du la däj å." Men mor trodde, att det var tomtar som "trask."
Tomtepesar
Sådana trodde folk att bönder hade om det fick fas- ligt väl i händer före och inte förstörde det de förvärvade. Min morfar var förmögen, men en fullt hederlig karl och den skylde de för att ha tomtar, när de inte ville näm- na namnet tomtar sade de "Draspik".
Tomten
Tomten skulle vara gråklädd med röd topp- mössa.
Tomtar
Jag vet inte om det fanns någon här i Hällstad, som hade tomtar, men i Murum hade de en tomte på ett ställe. Det var i Påarp. De som gått förbi där om natten, hade sett en liten varelse komma och dra med ett halmstrå. Han var som en liten barnunge med röd toppluva och stora träskor.